Under en julbön i Al Hasaheisa, Sudan, förvandlas en kyrka, fylld av ljus och tro, till en skräckens plats. Paramilitära styrkor stormar in, kulor viner genom luften och skrik skär genom psalmerna. Barn klamrar sig fast vid sina mödrar, medan präster tvingas ner mot altarets kalla sten. Vapnen överröstar bönerna och kyrkan plundras. I närheten beslagtas ett kloster som en militärbas, och fem präster samt fem seminarister försvinner spårlöst. Fjorton människor lämnas sargade i denna krossade helgedom.
Den 22 juni i Damaskus inträffar en annan tragedi. En självmordsbombare attackerar Mar Elias-kyrkan, vilket resulterar i tjugotvå döda och över femtio skadade. IS tar på sig ansvaret, men ingen tar skulden för dessa grymheter. Dessa händelser är inte isolerade, utan en del av en global väv av lidande. Enligt statistik från Open Doors lever över 365 miljoner kristna idag under förföljelse, och en av sju står direkt inför hot för sin tro. Från Sudan och Syrien till Pakistan, Iran och Nordkorea omvandlas kyrkor till ruiner och människor till siffror.
Det är ett långsamt folkmord som världen betraktar med likgiltighet. När böner blir till skrik och kyrkor till gravar, dör inte bara tro, utan även vårt samvete. Sverige, som stoltserar med sina värderingar av fred och demokrati, ger ändå upphov till en mörk paradox. Vi matas dagligen med rubriker som hyllar rättvisa och solidaritet, medan våra skattepengar istället går till vapen och krig. Beslut fattas bakom stängda dörrar, där moral offras för strategiska intressen.
Den svenska försvarsbudgeten för 2025 beräknas uppgå till mellan 138 och 143 miljarder kronor, vilket motsvarar 2,4 procent av BNP, med siktet inställt på 3,5 procent. Samtidigt handlar vapenexporten om 29 miljarder kronor per år. Sedan 2022 har Sverige bidragit med cirka 90 miljarder kronor i militärt stöd till Ukraina. Våra makthavare talar om ansvar och solidaritet, men hur kan ökad rustning ge mer säkerhet? Hur kan vapenexport översättas till mänsklig trygghet?
Den brutala verkligheten i Nigeria, där över 3 100 kristna dödades och 2 830 kidnappades under 2024, visar tydligt på den globala dubbelmoralen. Sedan 2009 har över 52 250 kristna mördats och tusentals kyrkor och skolor attackerats. I Sudan, där kristna utgör en liten del av befolkningen, har kriget kostat tiotusentals liv och drivit många på flykt.
I Pakistan tvingas kristna att dölja sina kors och i Jaranwala förstörs kyrkor under påstådda hädelser. Dessa handlingar är inte tillfälligheter utan en del av en systematisk förföljelse som krossar tro och identitet. Samtidigt talar västvärlden om komplexa politiska situationer, vilket desarmerar moraliska imperativ och omvandlar blod till statistik.
Över 365 miljoner kristna lever under hot och diskriminering i länder som Nordkorea, Somalia och Iran. Tystnaden i väst blir nästan rituell. Kristna symboler förlöjligas och tron marginaliseras. Det handlar inte om att förminska andras lidande, utan om att synliggöra det lidande som länge har tystats ned under västerländskt ointresse.
Det är dags för Sverige att ta sitt ansvar. Varje miljard som används för krig, varje beslut som göder våld och varje tystnad som tillåter folkmord bär på ett tungt ansvar. Vi har makten att påverka, att granska och att tala. Det är dags att riva murarna och låta sanningen höras över diplomatiska lögner. Den som tiger inför ondskan blir dess medbrottsling, och den som blundar för sanningen riskerar att en dag själv bli instängd bakom de murar som de applåderat.
