Mitt under det pågående kriget har Irans ledarskap beslutat att Mojtaba Khamenei, son till den avlidne ledaren, ska ta över som landets nya högsta ledare. Enligt Iranexperten Mohammad Fazlhashemi kan detta oförändrade beteende från Teheran leda till att grannländerna överväger att genomföra motangrepp.
Under den senaste veckan har USA och Israel inte bara avlivat flera centrala figurer inom det iranska ledarskapet, utan även förstört en stor del av landets redan sargade militära infrastruktur. Enligt Fazlhashemi finns det en osäkerhet kring Khameneis överlevnad, med tanke på det israeliska och amerikanska underrättelseövertaget. Han påpekar att Khamenei skulle kunna ta efter Hizbollahledaren Hassan Nasrallah, som länge undvikit offentliga framträdanden och istället kommunicerat via storbildsskärm.
Fazlhashemi, som är professor i islamisk teologi vid Uppsala universitet, uttrycker att utnämningen av Mojtaba Khamenei inte kom som en överraskning. Han ser det som ett tecken på att Iran vill framstå som starkt och oförändrat trots de pågående angreppen. Khamenei den yngre har länge varit en del av spekulationerna, och beslutet skickar en signal till både USA och Israel att Iran inte kommer att ge vika så lätt.
Det har även funnits divergerande åsikter inom Iran angående denna utnämning. Tidigare presidenten Hassan Rouhani förespråkade att en ny högsta ledare skulle utses först efter att kriget var över. Enligt landets konstitution krävs det att två tredjedelar av det beslutande expertrådet röstar i en fysisk sammankomst, men under rådande omständigheter har denna paragraf fått stå tillbaka.
Fazlhashemi förklarar att beslutet om Khamenei den yngre ska ha fattats i konsensus, men det finns kritik mot att detta liknar det arvsbaserade maktsystem som den tidigare monarkin kritiserades för. Det finns en långvarig tradition i Iran som förespråkar en distans mellan politik och religion.
Trots det yttre hotet från USA och Israel har alla betydande maktinstanser i Iran officiellt uttryckt sin lojalitet till den nya ledaren. Inom landet finns det dock en stark kritik mot den politiska doktrinen att låta makten gå i arv, vilket var en av anledningarna till den iranska revolutionen 1979. Genom att gå från en Khamenei till en annan vill Iran visa en enad front och fortsätta sin tidigare politik.
Hur detta kommer att påverka den internationella arenan, inklusive relationerna till allierade grupper som Hamas, Hizbollah och Huthi, återstår att se. Fazlhashemi menar att det beror på flera faktorer i den fortsatta utvecklingen. Även om Iran har haft det svårt att försvara sig, har de lyckats sprida kriget till grannländerna, vilket kan leda till att dessa överväger att slå tillbaka mot ett försvagat Iran.
