I helgen snubblade jag över en lista publicerad i tidningen Café. Skribenten utförde det nästintill omöjliga uppdraget att rangordna Håkan Hellströms 150 låtar från sämst till bäst. Enligt denna lista framstår covern av ”Fairytale of New York”, som han framför tillsammans med Plura, som den sämsta låten. Jag anser att det är en orättvis bedömning.
Vid plats 146 känner jag mig direkt kränkt. Låten ”Du kan gå din egen väg” får kritik för att ha ett fejkstammande som skulle förstöra den, men det är just detta som gör låten så fantastisk. När jag hörde texten första gången träffade den mig djupt, eftersom jag befann mig i en liknande livssituation. I min mening är det en av Håkans allra bästa låtar.
Listan fortsätter med fler överraskande placeringar. Till exempel hamnar ”Shelley” på plats 52, ”Jag har varit i alla städer” på 39 och ”Magiskt men tragiskt” på 33. Jag kan inte hålla med om dessa bedömningar. Jag hyllar ändå skribenten för att ha vågat publicera sin åsikt; listor väcker alltid intresse och diskussion.
En kollega uppmanade mig en gång att skapa en egen topp fem-lista med Håkans låtar, men det resulterade i en topp 20 istället. Det är helt enkelt för svårt att välja. På fredag kommer Håkan att uppträda i Karlstad. Efter att ha upplevt masspsykosen vid hans konserter på Ullevi i somras är jag nyfiken på vad jag ska förvänta mig nu. Det finns alltid låtar som jag skulle vilja höra, men som han sällan framför live. Kanske en önskelista skulle vara enklare att sammanställa?
