Den danska filmen ”Den sista vikingen” har blivit en succé på biograferna, där publiken attraheras av den burleska komedin som erbjuder en blandning av humor och galenskap. Filmen, regisserad av Anders Thomas Jensen, bjuder på en skruvad berättelse som utmanar normerna för verklighet och identitet.
Med skådespelare som Mads Mikkelsen i huvudrollen, samt Nikolaj Lie Kaas och Sofie Gråbøl, tar berättelsen oss genom en absurd värld där huvudkaraktären Manfred, spelad av Mikkelsen, lider av dissociativ identitetsstörning. Denna komedi utspelar sig när Manfreds broder Anker, efter att ha avtjänat ett långt straff, ber honom att gömma en stor summa pengar i skogen.
Filmen tar oss till deras barndomshem, nu bebott av ett par med en passiv-aggressiv kommunikation, som ger en satirisk blick på relationer. Dessa sekvenser är bland filmens mest underhållande stunder, men den övergripande berättelsen faller tyvärr in i en tramsig struktur som ibland kan kännas tom.
Jensen, som tidigare har gjort sig känd för sina skarpa manus i filmer som ”Älskar dig för evigt” och ”Rättfärdighetens ryttare”, fortsätter att blanda humor med mörka teman. Men i ”Den sista vikingen” verkar det som att han kämpar med balansen. Medan filmen rör sig mellan komedi och drama, lyckas den inte helt fånga den djupare meningen bakom de absurda situationerna.
Filmen berör också frågor kring identitet och rätt till sin egen verklighet, vilket är en aktuell diskussion. Jensen skapar en konfrontation mellan det absurda och det tragiska, men resultatet kan ibland kännas överdrivet och plumpt. Trots detta finns det stunder av briljans, där man verkligen känner av de svåra barndomsminnena som skapar en kontrast mot humorn.
Sammanfattningsvis erbjuder ”Den sista vikingen” en underhållande men ojämn filmupplevelse, där Mads Mikkelsen och Nikolaj Lie Kaas visar prov på sin talang i en berättelse som både roar och förundrar. Det är en film som lämnar åskådaren med frågor, och som samtidigt bjuder på skratt genom sin burleska stil.
