Ny rapport från Karolinska institutet avslöjar en kraftig förändring i hur autistiska personer vill beskrivas. Endast 19,8 procent av de neurodivergenta föredrar fortfarande det traditionella person först-språket, så som ”person med autism”, medan 38,6 procent föredrar identitet först, alltså ”autistisk person”. Resten, 41,6 procent, anser att språkvalet inte spelar någon roll.
Den här nya studien, utförd av forskarna Sven Bölte och Melissa H. Black vid Karolinska institutet, skakar om den tidigare språkidealen som länge hyllat person först-modellen. Denna modell, som ska lyfta individen över diagnosen, har visat sig uppfattas som mindre inkluderande av många som själva berörs.
Person först-språket ifrågasätts – neurodivergenta reagerar
Språkkonsulten Anders Svensson förklarar i Språktidningen att den minskade populariteten för person först-språket till stor del beror på att uttrycket ofta används av utomstående och därför kan upplevas som nedlåtande.
”Det kan kännas som en välmenande men ändå klapp på huvudet,” säger Svensson.
Flera inom autism- och adhd-kretsar ser diagnoserna som en del av en neurologisk mångfald snarare än negativ stämpel. Därför är det inte längre lika märkligt att säga ”autistisk person” som ”musikintresserad person”.
Forskningen visar tydliga skillnader mellan grupper
Bland deltagare utanför neurodivergensgruppen var hela 56 procent för person först-modellen, medan bara 15,2 procent föredrog identitet först. Detta visar en tydlig klyfta mellan hur personer med diagnoser själva vill uttryckas och hur andra ser på dem.
Det här innebär en vändpunkt för språkdebatten om inkludering och respekt. Person först-modellen, som länge varit norm i svenska myndigheter och vård, kan nu behöva omprövas i vårt samhälle.
Vad betyder detta för språkbruket i Sverige?
Debatten är i full gång om hur vi bäst möter och respekterar neurodivergenta personers önskemål i språkbruket. Språkrekommendationer kan komma att förändras, särskilt inom vården, skolan och medier, där korrekt och respektfull kommunikation är avgörande.
Fler organisationer och institutioner uppmanas nu att lyssna noga på personer med diagnoser för att anpassa språket efter deras uppfattningar. Det synsätt som framstår som mest inkluderande idag är att erkänna och omfamna neurologisk mångfald utan att försöka separera personen från diagnosen med konstruerade språkliga omskrivningar.
Nästa steg i debatten och forskningen
Forskare väntas fortsätta undersöka hur språkliga val påverkar självbild och gemenskap för neurodivergenta. Under tiden är det tydligt att den tidigare språkidealen är på reträtt bland de som själva lever med diagnoser.
För svenska medier och myndigheter väntar viktiga beslut i hur de formulerar sig i fortsättningen för att bäst ära både inkludering och identitet.
Besök Språkrådet och Språktidningen för fler språkfrågor och råd, och följ debatten när den utvecklas under de närmaste veckorna.