Debatten om Sveriges invandrarpolitik har nått en kritisk punkt där frågor kring rättvisa och humanism ställs på sin spets. I olika artiklar påpekas att regeringens utvisningspolitik är inhuman, och det råder ingen tvekan om att den är det. Problemet ligger dock i resonemanget bakom dessa påståenden.
Invandrare som ”gör rätt för sig” genom att arbeta, studera och betala skatt, och som inte begår brott, hävdar att de borde få stanna i Sverige. Dessa individer har ofta anammat svenska värderingar och bidrar aktivt till landets välfärd. Det är förfärande att höra om människor som kommit hit från förtryckande regimer och nu arbetar inom sjukvård och äldreomsorg, för att plötsligt hotas av utvisning av byråkratiska skäl.
Flera exempel har uppmärksammats i media, som fallet med en fyraåring med autismdiagnos som först hotades av utvisning, men som sedan fick stanna efter att Migrationsverket backade. Ett annat fall handlar om ett par som arbetade inom vården på Södersjukhuset, där deras livsöden hängde på en skör tråd trots att de bidragit till samhället och lärt sig svenska.
Denna mobilisering av kollegor och medborgare mot en inhuman politik visar hur djupt dessa frågor berör. Argumentet att de som får stanna är lönsamma för samhället, har blivit centralt. Många av dessa personer är högutbildade och kan snabbt bidra till arbetskraften, särskilt inom vårdsektorn där det råder brist. Detta sätt att resonera, som bygger på ekonomiska kalkyler snarare än på humanistiska värden, väcker frågor om vad som verkligen är svenska värderingar.
Det är en kall beräkning när beslut om utvisningar baseras på lönsamhet. Utan dessa individer skulle många i samhället stå utan vård och stöd. Det handlar inte bara om att vara lönsam, utan också om att visa medmänsklighet och förståelse för de som söker en trygg tillvaro här.
Det är också värt att notera att de som inte bedöms vara lönsamma, som traumatiserade eller de med funktionsvariationer, oftast får stå tillbaka i den politiska debatten. Dessa människor, som kämpat för demokrati eller som tillhör fel religion, behöver ofta mer stöd och hjälp för att återfå sin tillit till samhället.
Det är uppenbart att vi måste ställa oss frågan: Vilka är de rättvisa utvisningarna? När Spanien nu ger över en halv miljon illegala migranter uppehållstillstånd och arbetstillstånd, kan vi konstatera att en annan politik är möjlig. Det är dags för Sverige att omvärdera sin invandrarpolitik och se till att den bygger på medmänsklighet snarare än kalla kalkyler.