Under sin tid som ledare för Sverigedemokraterna, har Jimmie Åkesson ofta framhävt en romantiserad bild av Sveriges historia. I staden Sölvesborg, där han håller sina sommartal, finns en slottsruin som påminner om det förflutna. Kanske har hans förfäder kämpat för att försvara denna plats mot svenska trupper under det Nordiska sjuårskriget på 1560-talet.
Åkesson har, under en period av sin politiska karriär, liknat sig själv vid en moderat, genom att tala för sänkta skatter för höginkomsttagare och försämrad trygghet för arbetare. Men när han betonar vikten av ”krig genom historien” visar han sin sanna nationalistiska sida. ”Det handlar om människor som jag är släkt med som har slagits och dött för att vi ska få ha den här lilla landplätten,” säger han, vilket ger en insikt i hans tankesätt.
Denna nationalism präglas av en berättelse om hjältemod och mod, som i stor utsträckning saknar relevans för det moderna Sverige. Åkessons föreställningar har påverkats av nationalistiska rockband som framfört låtar med teman kring ett storslaget förflutet och krigiska hjältar. Låten ”I Fäders spår” handlar till exempel om Gustav Vasa och hans uppror mot den danske unionskungen Kristian II. Det handlar mer om att skapa en berättelse än att hålla sig till historiska fakta.
Historikern Julia Håkansson beskriver hur Sverigedemokraterna genom åren har formulerat sin version av nationens historia, en process hon kallar mytopoesi. Denna myt om en nations ursprung och historia fungerar som ett kraftfullt verktyg för att konstruera en national identitet. Det är inte bara en hobby för vissa nationalister, utan en grundsten i den nuvarande regeringens politik.
I den nationalistiska föreställningen anses vissa personer ha mer rätt till en ”landplätt” baserat på släktförbindelser med krigiska förfäder. Detta synsätt skapar en hierarki av historiska rättigheter som kan verka absurd, men det är just denna besatthet av ursprung och myter som formar politik och identitet i dagens Sverige.
