Björn Wiman uppmärksammar i sin senaste artikel de historiska figurerna Elsa och Natanael Beskow, vars insatser som samhällsbyggare och humanistiska visionärer återigen blir aktuella. I dagens råa politiska klimat framstår deras tro på människans möjligheter som en förebild.
En 113 år gammal isjakt har nyligen seglat ut på Riddarfjärden, vilket väcker minnen från svunna tider. Wiman reflekterar över en tragisk händelse från mars 1922 när lille Dag Beskow omkom på isen i Djursholm. Händelsen, som beskrivs av Annika Persson i hennes bok om Beskows liv, visar på hur tragedin påverkar familjen djupt.
Wiman belyser hur Elsa Beskows konstverk ofta speglar den tid hon levde i, där hennes bilder är i ständig dialog med samhällets utveckling. Hennes verk, som ”Blomsterfesten i täppan”, ger en brutal analys av klassamhället och radikalismen som präglade hennes och Natanaels livsverk.
Under det moderna genombrottet var Beskows centrala gestalter. De bidrog till en tid präglad av utvecklingsoptimism och skapade institutioner som folkbibliotek och studiecirklar. Denna bildningskoalition omfattade även konservativa krafter och skapade en gemensam övertygelse om människans strävan mot ljuset.
Wiman framhäver att deras idéer om att skapa ett bättre samhälle inte enbart handlade om politiska beslut, utan också om att odla dessa värderingar inom varje individ. Genom deras arbete på Birkagården och folkbildningens betydelse, visade de att samhällelig förändring kräver både plikt och frihet.
I dagens politiska klimat, där det råder osäkerhet och desinformation, framstår Elsa och Natanael Beskow som viktiga förebilder. Deras visioner står i kontrast till nuvarande politiska strömningar som syftar till att avveckla statligt stöd till folkbildningen. Wiman argumenterar för att det behövs nya institutioner som främjar gemenskap och växt hos människor.
Avslutningsvis påpekar Wiman att ett fungerande totalförsvar i Sverige kräver både ”bombplan och bibliotek”. Han föreslår att folkbildningens företrädare bör bjuda in politiker för att visa på verksamhetens samhällsnytta, vilket kan bidra till att motverka negativa fördomar och förståelse för bildningens roll i samhället.