Trots påståenden om att vindkraften står på egna ben framträder en helt annan verklighet när man granskar branschen närmare. Enligt Christian Sandström, forskare och docent i företagsekonomi, är förlusterna betydande och finansieringen bygger i stor utsträckning på offentliga medel, kreditgarantier och pensionskapital.
Sandström har i sina analyser påpekat att vindkraftens påstått marknadsdrivna tillväxt är en förenklad och missvisande beskrivning. Lönsamheten inom svensk vindkraft har länge varit svag, ibland negativ, och tvåsiffriga förlustmarginaler har istället varit regel snarare än undantag. Trots detta fortsätter investeringarna att flöda in i sektorn.
En central fråga som uppstår är varför kapital ändå fortsätter att investeras i en sektor som inte genererar hållbar avkastning. Enligt Sandström ligger svaret i den komplexa finansieringsstrukturen där offentliga stöd i olika former döljer de verkliga kostnaderna.
Önusberget som exempel
Ett tydligt exempel på detta är vindkraftsparken Önusberget i Norrland. Trots att den är en av Europas största sett till installerad effekt, har bolaget en extrem finansiell struktur med ett aktiekapital på endast 50 000 kronor och skulder på omkring 8 miljarder kronor. Förlustmarginalen uppgick 2024 till cirka minus 69 procent, vilket ledde till att bolaget tvingades upprätta en kontrollbalansräkning.
Ändå fortsätter verksamheten, delvis tack vare vad som beskrivs som ”gynnsamma betalningsvillkor” i den långfristiga finansieringen. Sandström menar att detta inte kan förklaras med traditionella marknadsmekanismer utan snarare pekar mot en dolda strukturer av offentligt stöd.
Finansieringssystemets komplexitet
Liknande mönster kan ses i andra vindkraftsprojekt. Aldermyrberget, som gick i konkurs 2024, finansierades genom ovanliga upplägg, inklusive 18 aktieägar-lån, en typ av lån som normalt endast används i krissituationer. Detta tyder på en strukturell svaghet inom branschen.
Finansieringen är kopplad till Luxemburg och internationella kapitalstrukturer, vilket försvårar insynen. En central aktör i detta sammanhang är den tyska statliga banken KfW IPEX-Bank GmbH, som har varit en betydande finansiär av vindkraftsprojekt.
Offentliga aktörers roll
Det är tydligt att vindkraftens expansion har fått stöd av flera offentliga och halv-offentliga aktörer, både nationellt och internationellt. Exempelvis har Energimyndigheten bidragit med direkta medel och EU-stöd, medan Svensk Exportkredit har finansierat ”gröna” lån och exportgarantier.
Denna typ av finansiering minskar risken för privata investerare, vilket gör det svårt att fastställa hur mycket offentligt stöd som faktiskt ges. Sandström uppskattar att summan troligen handlar om tiotals miljarder kronor.
En särskilt kontroversiell aspekt av detta system är att pensionskapital och kommunala investeringar ofta bundits i olönsamma vindkraftsprojekt. Detta kan leda till miljardförluster som i sin tur påverkar kommuners välfärd och pensionsutbetalningar.
Enligt Sandström skulle utbyggnaden av vindkraften upphöra om de offentliga finansieringskällorna försvann, vilket innebär att många befintliga projekt snabbt skulle hamna i svårigheter. Detta väcker frågor om hållbarheten i det nuvarande systemet och vilka konsekvenser det kan få för markägare och investerare.
Sammanfattningsvis menar Sandström att bilden av en självständig och lönsam vindkraftssektor är en ”bekväm osanning” och att det bakom fasaden finns en bransch präglad av svag lönsamhet, som hålls vid liv genom dolda stödmekanismer.