Svenska forskare har nyligen genomfört en analys av så kallade ”genetiska arbetsanteckningar” i vävnad från en mammutunge som dog för omkring 40 000 år sedan. Detta ger nya insikter om vad som hände i dess dödsögonblick.
När vi läser denna artikel pågår det ständigt en process i våra celler där de skapar en skräddarsydd blandning av proteiner som är avgörande för kroppens funktion. För att säkerställa rätt blandning får cellerna kopior av delar av den långa DNA-koden som finns i arvsmassan. Dessa kopior utgörs av RNA-molekyler och kan liknas vid temporära genetiska anteckningar. På samma sätt var det i den lilla ullhåriga mammutungen, som har fått namnet Yuka och som frystes in i Sibirens permafrost som en sjuåring.
”Dessa RNA-molekyler ger en ögonblicksbild av vad som sker i kroppen. De visar vilka gener som är aktiva i en viss vävnad,” förklarar Love Dalén, professor i evolutionär genomik vid Stockholms universitet.
En av de största utmaningarna i dessa analyser är att RNA-molekyler är instabila och bryts ner snabbt av kroppen för att undvika förvirring i proteintillverkningen. Därför har forskarna behövt utveckla nya metoder för att extrahera information från RNA som befinner sig i dåligt skick för att kunna studera Yukas vävnad.
Forskarna publicerade sina resultat i tidskriften Cell. ”Det vi kan bevisa är att metoden fungerar. Det kan ha funnits RNA från andra organismer som kommit dit senare, men genom att jämföra med kända sekvenser från exempelvis elefanter kan vi bekräfta att dessa RNA verkligen kommer från mammuten,” säger Dalén.
Den analyserade vävnaden kommer från en benmuskel och visar att Yuka hade så kallade långsamma muskelfibrer som bidrar till uthållighet. Dessutom kan forskarna se att muskelcellerna producerade RNA-molekyler kopplade till stress under den sista tiden av mammutens liv. Detta stämmer överens med tidigare fynd av kraftiga rivmärken på dess bakkropp.
”Det verkar som att den har blivit attackerad av ett stort kattdjur, kanske ett grottlejon eller en sabeltandad tiger. Det är också möjligt att den blev skadad efter sin död, kanske för att den fastnade i djup lera,” fortsätter Dalén.
Yuka upptäcktes 2010 i nordöstra Sibirien, och denna nya metod möjliggör mer detaljerade studier av andra utdöda djurarter. Dessutom kan forskningen bidra till att förstå RNA-uppbyggda virus, som fågelinfluensa och coronavirus, och hur de har utvecklats över tid.
En oväntad upptäckte från analysen var att Yuka faktiskt var en hane, trots tidigare antaganden om att den var en hona. ”Tidigare baserades detta på vad vi kunde se, men våra analyser visar tydligt både en X- och Y-kromosom,” avslutar Dalén.
Fakta: Ullhårig mammut var ett utdött släkte inom elefantfamiljen, som levde på de stora stäpperna i Euroasien och Nordamerika under den senare delen av Pleistocen, från cirka 700 000 år sedan fram till sin utdöende för omkring 4 000 år sedan. Den var väl anpassad till ett kallt klimat med tjock päls och stora fettdepåer.
