En ny och omfattande teknisk utredning från Baltic Marine Technical Investigation Group (BMTIG) bekräftar att skadorna på M/S Estonia enbart kan förklaras genom en kollision med ett större fartyg. Tidigare utredningar har hävdat att skadorna orsakades av bottenkontakt.
I den nästan 200 sidor långa rapporten redovisas en rad tekniska analyser av skrovskador, rörelser och energier från olyckan fram till vrakets bottenläge. Enligt utredarna krävs det en enorm energi, uppskattad till mellan 140 och 180 megajoule, för att orsaka de 22 meter långa skadorna på styrbordssidan. Enligt rapporten kan denna nivå av energi inte uppnås vid bottenkontakt.
Utredarna drar slutsatsen att tidigare teorier om skador orsakade av nedslaget mot botten inte stämmer överens med senare inspektioner utförda av ROV och fotogrammetri. Dessa nya data visar att energin vid bottenkontakt var betydligt lägre än vad som behövs för att skapa skadorna på skrovet, inklusive de utdragna deformationerna.
Johan Ridderstolpe, rapportens huvudförfattare, understryker att även omfattande bergformationer inte skulle kunna orsaka de skador som observerats. Professor emeritus Anders Ulfvarson stöder detta med egna energiberäkningar, som visar att den första bottenkontakten dämpade rörelsen så pass mycket att skadorna på styrbordssidan inte kunde ha orsakats av den efterföljande rörelsen.
Rapporten identifierar tre större skaderegioner på skrovet; två stora hål och en mellanzon med olika typer av strukturell deformation, vilket tyder på en längre kontakt under rörelse.
BMTIG har nu offentliggjort alla grunddata och matematiska modeller och skickar rapporten till universitet, haverikommissioner och riksdagar internationellt. Utredarna gör dock ingen bedömning av fartygstyp eller nation, utan menar att det nu är upp till berörda myndigheter att undersöka vad Estonia kan ha kolliderat med.
I samband med den tekniska analysen väcker tidigare vittnesmål nytt intresse. Flera överlevande från katastrofen berättade redan 1994 om kraftiga smällar och metalliska skrapljud strax innan fartyget lutade. Trots detta förhördes centrala vittnen inte av haverikommissionen, och de intervjuer som gjordes 27 år senare har endast sammanfattats, vilket fått en av de intervjuade att anmäla kommissionen till JO.
Bengt Schager, vittnesexperten som sammanfattade de tidiga förhören, lämnade kommissionen när hans rapport hemligförklarades. Många överlevande har beskrivit hur de kastades ur sina sängar och hur vatten började strömma in strax efter ljuden.
Professor Ulfvarson har länge uttryckt oro över bristerna i den ursprungliga haverirapportens analys, även om han erkänner att delutredningarna höll hög kvalitet. Han anser att utredningen behöver kompletteras, och påpekar att en kollision inte nödvändigtvis behöver ha varit avsiktlig, vilket har spekulerats kring.
Den nya BMTIG-rapporten ifrågasätter tidigare förklaringsmodeller och ger nytt liv åt vittnesmål som länge har legat i skymundan. Kritiken från erfarna marintekniker förstärker bilden av att det fortfarande finns obesvarade frågor kring Estonia-haveriet, frågor som rapportförfattarna nu hoppas att myndigheterna ska ta itu med i en ny utredning.
