Iida Turpeinen, en finsk författare, har fångat uppmärksamheten med sin debutroman ”De levande”, som handlar om den tragiska historien kring Stellers sjöko. Romanen, som är på väg att bli en internationell succé, utforskar vetenskapliga upptäckter och deras konsekvenser. Turpeinen inledde sitt skrivande efter att ha besökt Naturhistoriska centralmuseet i Helsingfors, där hon stod inför ett imponerande skelett av Stellers sjöko, ett djur som utrotades endast 27 år efter sin upptäckte.
Under ett besök i museet 2016 blev Turpeinen djupt fascinerad av detta skelett, vilket fick henne att ifrågasätta hur en art kunde försvinna så snabbt. Hennes intresse för biologisk mångfald och utrotning ledde henne till att börja forska och läsa allt om sjökon. Hon insåg snart att ämnet krävde en djupare och mer litterär bearbetning än en avhandling kunde ge.
Resultatet blev ”De levande”, en roman som spänner över tre århundraden och visar både historiska expeditioner och de människor som var involverade i dessa upptäckter. Sjökon är en röd tråd genom berättelsen, men Turpeinen betonar att romanen också handlar om utrotning och dess effekter. Hennes passion för vetenskapshistoria genomsyrar verket, där hon strävar efter att ge liv åt de kvinnor som ofta glöms bort i vetenskapliga sammanhang.
En av romanens mest framträdande karaktärer är konstnären Hilda Olson, som på 1800-talet blev känd för sina vetenskapliga illustrationer. Hilda var en av få kvinnor som fick möjlighet att bidra till vetenskapen, och Turpeinen har genom sin roman återupptäckte hennes betydelse. Turpeinen har gjort det till sitt mål att ha en jämn könsfördelning i sin bok, vilket är en sällsynthet inom genren.
Romanen har hyllats för sin djupgående forskning och engagerande berättande. Iida Turpeinen har fått erkännande för sitt arbete, och ”De levande” har sålts i översättningsrättigheter till 28 länder. Hon har även blivit utvald som writer in residence vid Naturhistoriska centralmuseet, där hon fortsätter sin forskning för en kommande roman.
Trots den positiva responsen känner Turpeinen en viss oro över effekten av sin bok, särskilt med tanke på det sköra skelettet av Stellers sjöko. Hon reflekterar över att hennes verk, som varnar för mänsklighetens påverkan på naturen, paradoxalt nog kan bidra till att dessa skelett blir utsatta för större risker. ”Det är en dyster men fascinerande paradox”, säger hon.
