Allt fler svenskar använder chattbottar som Chat GPT, Claude och Gemini för att redigera och skapa texter. Forskare varnar för att detta kan leda till en utarmning av språkets mångfald och i förlängningen påverka vårt sätt att tänka och skapa.
I George Orwells klassiska dystopi ”1984” introduceras ett språk kallat nyspråk, skapat av en totalitär stat för att begränsa individens kritiska tänkande. Genom att förenkla språket och reducera dess vokabulär strävar staten efter att kväva motstånd. Språket har en betydande makt, och när olika uttryck sätts i spel uppstår kognitiv mångfald, vilket är en framgångsfaktor i grupparbeten och problemlösning.
Men vad händer med denna mångfald när fler och fler vänder sig till samma AI-källor för att uttrycka sig? Enligt vissa forskare hotar AI-boomen att omforma vårt språk och våra tankar på ett sätt som kan få allvarliga konsekvenser. De stora AI-modellerna är tränade på enorma mängder data och har absorberat en stor del av mänsklighetens kunskap. Detta resulterar i att vi kopplar upp oss mot en kunskapsbank som ibland kan ge förvrängda svar.
En opinionsartikel i den vetenskapliga tidskriften Trends in Cognitive Science beskriver hur storskaliga språkmodeller tenderar att homogenisera vårt sätt att uttrycka oss. Texter skapade med hjälp av AI bär ofta en osynlig ”vattenstämpel” som kan kännas av den som har ett tränat öga. Forskare menar att denna språkliga slätstrykning kan förändra vad vi uppfattar som trovärdigt språk och sunt resonemang.
Doktoranden Zhivar Sourati påpekar att oro inte bara handlar om hur AI påverkar vårt skrivande, utan även hur det kan omdefiniera normer för vad som anses vara ett korrekt sätt att kommunicera. Diversitet driver innovation, men när våra unika perspektiv och språkliga grepp ersätts av en homogen AI-lingo, försvinner mångfalden.
Storskaliga språkmodeller fungerar som statistiska modeller som genererar det mest sannolika svaret baserat på sin träningsdata. Detta innebär att det som kanske är mest originellt och nytänkande inte alltid prioriteras. Situationen beskrivs som paradoxal; å ena sidan får vi kraftfulla verktyg för att stödja vårt tänkande, å andra sidan riskerar vi att kväva den kreativitet som uppstår när olika tankemönster möts.
Ett exempel på denna likriktning presenteras i en artikel i Nature, där en analys av miljontals vetenskapliga artiklar visade att forskare som använder AI gör större individuella framsteg, men att deras bidrag till det kollektiv forskningssamfundet minskar. Det tycks finnas en tendens att dessa framgångar sker inom snäva fält, vilket kan leda till att viktiga områden aldrig utforskas.
Fengli Xu, en av medförfattarna till artikeln, uttrycker att om alla klättrar uppför samma berg, så finns det många områden som förblir oupptäckta. Det återstår att se hur den språkliga utvecklingen påverkas av AI-teknologins framfart och vilka konsekvenser det får för vår kreativa kapacitet.
