I en tid präglad av ensamhet och osäkerhet har vi ofta sökt tröst och vägledning i religion. Men nu erbjuder AI ett alternativ som förändrar våra traditionella uppfattningar. Med AI kan vi alltid föra samtal, få snabba svar och känna närhet. Religionshistorikern David Thurfjell reflekterar över hur detta påverkar vår tro och vår förmåga till fantasi.
Enligt Thurfjell har teknologins framsteg lett till att vi alltmer outsourcar våra kognitiva förmågor. Ett exempel han ger handlar om en gymnasieelev som använde ChatGPT för att svara på en enkät om matupplevelsen under ett studiebesök. Istället för att formulera sina egna tankar valde eleven att förlita sig på AI, vilket väcker frågor om hur vi förlorar förmågan att tänka självständigt.
Thurfjell påpekar att vår kreativa förmåga riskerar att avta när vi blir passiva konsumenter av tekniska hjälpmedel. Barn leker inte längre i fantasivärldar de själva skapat, utan i sådana som tillhandahålls av spelföretag. Detta leder till en utarmning av vår inre bildvärld, något som tidigare präglade mänskligheten.
Enligt honom är den mest intressanta aspekten av detta fenomen den animistiska förmågan, där människor ser liv och avsikter i omgivningen. Även om vi vet att detta inte är förenligt med vetenskaplig verklighet, kvarstår känslan av att världen är ”besjälad”. Många religioner bygger på denna känsla, där gudar och naturkrafter personifieras och interaktioner med dem blir en del av vår verklighet.
Thurfjell refererar till Ludwig Feuerbach, som i sin kritik av gudstron menade att de egenskaper vi tillskriver Gud i själva verket är mänskliga. Människan skapar sin gud till sin egen avbild, vilket gör att hon glömmer sitt eget värde. Denna insikt är särskilt relevant i vår moderna tid, där AI-bottar blir till imaginära följeslagare och ställer frågor som bekräftar våra förväntningar.
AI:s roll kan liknas vid den hos gudar i vissa religioner, där troende uppmanas att föra ett förtroligt samtal med Gud. Thurfjell noterar att det finns en växande kultur av ungdomar som utforskar alternativa identiteter genom cosplay och rollspel, vilket ytterligare suddar ut gränserna mellan verklighet och fantasi. Fenomen som tulpamanti, där individer skapar imaginära vänner som lever ett eget liv, visar på denna trend.
Trots den teknologiska utvecklingen påminner Thurfjell oss om att vi inte bör glömma vem vi är som människor. Vår förmåga att skapa och föreställa oss saker är en del av vår natur, och vi bör inte låta oss omyndigförklaras av AI. Det är viktigt att värdera vår egen kreativitet och potential, snarare än att se oss själva som överflödiga i en värld där AI kan utföra uppgifter bättre än vi.
Avslutningsvis uppmanar Thurfjell oss att reflektera över vår plats i en värld där vi står inför ett paradigmskifte. Det är inte vi som ska skapas till AI:s avbild; istället bör vi erkänna att AI är skapat till vår. Vår kreativa kraft, som kan förverkliga våra visioner, är det som verkligen definierar oss som människor.