Den senaste tidens telefonsamtal mellan Donald Trump och Xi Jinping bör få oss att stanna upp och reflektera. Det var en ovanlig händelse, då det var Xi som tog initiativet, något som inte skett sedan 2001 när Jiang Zemin kontaktade USA efter 11 september-attackerna. I detta samtal ville Xi framhålla betydelsen av Taiwan och Kinas rätt till kontroll över ön.
Trump, å sin sida, använde tillfället för att diskutera sin diplomatiska plattform och kopplade samman Taiwan med konflikten i Ukraina. Det är intressant att notera att USA nu står inför press att acceptera en fredsplan som är gynnsam för Ryssland, vilket inte nödvändigtvis återspeglar verkligheten av den pågående konflikten.
Det är också värt att notera att Trump har ögonen på fler än bara Ukraina; Venezuela är också en del av hans intressen. Medan stora stridskrafter samlas vid Venezuelas kust och hot om markoperationer utfärdas, ser Trump ett behov av att få bort Nicolás Maduro från makten eller åtminstone uppnå en fördelaktig överenskommelse kring landets rikedomar, vilka till stor del har stöd av Kina under det senaste decenniet.
Det är tydligt att Kina och dess ledare har en stark vilja att påverka den globala maktbalansen. Medan Europa oroar sig för att Washington ska förhandla direkt med Moskva, är det viktigt att komma ihåg att Ryssland inte längre är en del av stormakternas främsta skikt. Xi Jinping verkar vara medveten om att det kan finnas möjligheter att lösa även den venezuelanska frågan.
Detta samtal mellan Trump och Xi kan därför ses som en signal om den nya supermaktordningen som är på väg att formas, där Kina spelar en central roll i globala frågor som sträcker sig långt bortom deras egna gränser.
