I hjärtat av Berlin står ett av världens största sovjetiska krigsmonument, beläget i Treptower Park. Monumentet, som sträcker sig över nio hektar, är det största av sitt slag utanför Ryssland. I grannländer som Polen och de baltiska staterna har Leninstatyerna redan rivits, medan Tyskland fortfarande brottas med sin ambivalens kring dessa monument.
Henrike Ilka, 28 år, besöker platsen med sin pojkvän och beskriver hur monumentets enorma storlek inverkar på besökarna. ”Det är häftigt, men det finns en historia bakom”, säger hon, medan hon pekar på den 70 ton tunga bronsstatyn föreställande en sovjetsoldat med ett barn i famnen. Tillsammans med sin sockel når statyn en höjd av 30 meter. Här vilar även 7000 soldater från Röda armén.
Monumentet, som invigdes 1949, är en del av en triptyk vars två andra delar finns i Volgograd och Magnitogorsk. Clemens Schade, 29 år, som nyligen flyttat till Berlin, uttrycker en viss förvirring över monumentets närvaro. ”Det är både fascinerande och irriterande att vi har ett så stort monument över en diktatur mitt i Berlin”, säger han.
Efter Tysklands återförening 1990 åtag sig landet att underhålla de sovjetiska krigsmonumenten i det tidigare Östtyskland genom ett avtal med Ryssland. I Berlin finns det fyra större monument, inklusive det i Treptower Park, som Tyskland har investerat betydande resurser i för att bevara. År 2000 restaurerades Treptower Park-monumentet för 11 miljoner euro, inklusive renovering av de förgyllda statyerna på sarkofagerna.
Den 3 januari 1990 samlades cirka 250 000 människor för att demonstrera mot fascismen i närheten av monumentet. I efterdyningarna av dessa händelser misstänkte många att Stasi hade använt antisovjetiska slagord för att mobilisera till protesterna. Runtom i Tyskland pågår en debatt om huruvida dessa monument bör rivas, särskilt efter Rysslands invasion av Ukraina 2022.
Tyska myndigheter har svarat på den växande spänningen genom att förbjuda både ryska och ukrainska flaggor vid monumentet, vilket har lett till kritik för att likställa offer och förövare. Kristdemokratiska politiker har föreslagit att Berlin bör avlägsna sina sovjetiska minnesmärken, men detta skulle troligen leda till en uppslitande och polariserande debatt som många beslutsfattare vill undvika.
Trots att många av dessa monument är kvar, finns det fortfarande ingen enighet i Tyskland kring synen på kommunismen. Anna Kaminsky, historiker och ledare för Förbundsstiftelsen för avvecklingen av kommunistdiktaturen i Berlin, påpekar att det finns en viss nostalgisk idealisering av kommunismen bland en del östtyskar, trots erfarenheterna av att leva under en diktatur.
En annan aspekt av diskussionen är att Rysslands ambassadör fortfarande besöker monumenten för att hedra soldaterna som föll under andra världskriget. Medan länder som Polen och de baltiska staterna river ner Leninstatyer, kvarstår monumenten i Berlin som en påminnelse om en komplicerad och ofta smärtsam historia.
