KIEV. I det fredsförslag som den ukrainska delegationen nu ska överväga finns punkter som lätt kan accepteras. Men för att Ukraina ska behålla sin själ och värdighet kan amnesti inte vara en del av överenskommelsen, enligt en sammanbiten Volodymyr Zelenskyj i ett tal till nationen i fredags.
Ukraina befinner sig i ett av de mest kritiska lägena i sin historia. Zelenskyj uttryckte att valet står mellan att förlora sin värdighet eller en av landets närmaste allierade. Det aktuella förslaget, som består av 28 punkter och tagits fram av Ryssland och USA, jämförs nu med europeiska alternativ som är mer fördelaktiga för Ukraina.
Om förhandlingarna i Genève leder till en överenskommelse som både Ryssland och Ukraina kan acceptera är osäkert. Medan detaljer från samtalen läcker ut, bör man stanna upp vid Zelenskyjs ord. Värdighet, som den albanska politiska filosofen Lea Ypi skriver om i The New Yorker, utgör idag kärnan i många internationella lagar och politiska konventioner. Paradoxalt nog är värdigheten okränkbar, men samtidigt stadfäst i dokument som misslyckas med att skydda den.
Ukraina har under nästan fyra år blivit invaderat av en granne som har dödat, trakasserat, fängslat, torterat och förstörit. Vid en ceremoni i Kiev den 22 november hedrade president Zelenskyj och hans hustru Olena Zelenska offren för svältkatastrofen 1932-33.
Nu står Ukraina inför en villkorslista som främst gynnar Ryssland, där Ukraina ombeds att ge upp territorium som Ryssland inte ens kontrollerar. Vissa punkter, som att återföra bortförda barn, kan Ukraina acceptera, liksom en punkt om att inte gå med i NATO, även om det i praktiken redan känns osannolikt.
Det handlar om principer. Enligt avtalet skulle Ukraina ge upp rätten att bestämma sin säkerhetspolitik, vilket strider mot FN-stadgan. Många punkter är öppna för tolkning, men en av de mest problematiska är nummer 26, som fastslår att ingen inblandad kan ställas till svars för handlingar begångna under kriget.
De som bär ansvar för massakern i Butja, för övergreppen i Mariupol och Bachmut, samt för tortyr och kidnappningar, skulle alltså för evigt gå fria. Detta skulle innebära ett svek mot de som lidit. Redan från den första natten i februari 2022, då invasionen började, började ukrainska jurister och människorättsorganisationer dokumentera ryska krigsbrott, ett arbete som har pågått oavbrutet.
Oleksandra Matvijtjuk, ordförande för Center for Civil Liberties, kommenterade att detta skulle sätta ett exempel som andra skulle följa, vilket skulle underminera den sköra stabiliteten i världen. Det är en komplicerad situation för Ukraina att ta upp amnestifrågan; försvarsminister Rustem Umerov har argumenterat för att amnesti ska omfatta all kriminalitet, troligtvis för att inkludera de inblandade i korruptionsutredningar.
Ukraina står nu inför tuffa vintrar med brist på resurser och osäkerhet om vilka de kan lita på bland Europas länder, där ord ofta har varit större än handling. Många ukrainare svarar att framtiden är för osäker för att diskutera. Enda övertygelsen är att Ryssland kommer att anfalla igen. Få tror att Ukraina kan återfå sina gränser från 2014 eller 2022.
I den rådande situationen måste Ukraina kanske för tillfället acceptera att ge upp viss mark, men det får aldrig glömma vilka som var skyldiga. En människa vars existens inte erkänns förlorar sin värdighet, och samma gäller för en nation. Därför gör amnestifrågan fredsplanen till en av de mest centrala. Ingen amnesti läker sår. Relationer är sällan villkorslösa, men partnerskap och vänskap kräver osjälviskhet och tillförlitlighet.
USA:s förtroende är också sviktande – Trump är oberäknelig men inte ologisk. För Trump handlar alla relationer om vad han kan få ut av dem. Både han och Putin vill undvika att framstå som förlorare, vilket är en stark drivkraft i förhandlingarna. Putin vill ha Ukraina, medan Trump söker ära och nobelpris.
Det Nobelpris som 2022 tilldelades Oleksandra Matvijtjuk kan också påverka förhandlingarna framöver.
