Kriget i Ukraina har orsakat en dramatisk förlust av liv och tvingat miljoner på flykt, men det har också fördjupat en demografisk nedgång som har pågått under en längre tid. Födelsetalen har sjunkit, dödstalen stigit och bristen på arbetsföra män har blivit ett allvarligt problem. Samtidigt pressas samhällsstrukturerna av en snabbt åldrande befolkning. En central fråga i detta sammanhang är: Vem kommer att finnas kvar för att återuppbygga landet när striderna tystnar?
I den västukrainska staden Hoshcha är förlossningsavdelningen ofta tom. Antalet födslar har minskat drastiskt, från över 400 för drygt tio år sedan till knappt 139 i år. Denna nedgång har lett till att avdelningen förlorade sin statliga finansiering efter att ha missat myndigheternas årliga gräns med en enda födelse.
Bakom dessa siffror döljer sig en brutal verklighet. Många män i barnafödande ålder har stupat eller saknas efter strider vid fronten, och ännu fler befinner sig i militära förband långt borta från sina familjer. Osäkerheten gör att många unga par tvekar att skaffa barn. ”Det finns ingen stabilitet, ingenting att bygga vidare på”, säger en 21-årig kvinna i Hoshcha till nyhetsbyrån Reuters.
Samtidigt rapporterar läkare i krigsdrabbade regioner om fler för tidiga födslar, en konsekvens av stress och rädsla. Under ockupationen i Chernihiv tvingades gravida kvinnor föda i källare utan värme och elektricitet medan bomber föll utanför.
Ukrainas befolkning har minskat från 42 miljoner före invasionen 2022 till under 36 miljoner idag. Prognoserna är dyster; forskare uppskattar att befolkningen kan sjunka till 25 miljoner år 2051. I Hoshcha-distriktet, som har 24 000 invånare, har över 140 personer stupat sedan 2022, vilket speglas i den påtagliga avsaknaden av barn i samhällena. I en närbelägen by har en skola med plats för över 200 elever stängts ner på grund av att endast nio barn återstår.
Emigrationen är en annan faktor som bidrar till befolkningsminskningen. Nästan sju miljoner, främst kvinnor och barn, har lämnat Ukraina sedan 2022. Många av dem ser inga planer på att återvända. En studie visar att mindre än hälften av de ukrainska flyktingarna i Europa föreställer sig en framtid i sitt hemland. Ju längre konflikten pågår, desto mer rotar sig nyanlända i sina mottagarländer.
Trots detta hålls män mellan 18 och 22 år kvar i landet på grund av mobilisering. Det finns farhågor om att det kommer att ske en ny utvandringsvåg av män i arbetsför ålder när kriget en dag tar slut, vilket ytterligare kan fördjupa bristen på arbetskraft.
Ukraina var innan kriget ett av Europas snabbast åldrande samhällen, och nu förstärks denna trend. Andelen personer över 65 år förväntas öka från 17 procent 2020 till 22 procent 2040, medan antalet barn och personer i arbetsför ålder minskar. Denna obalans hotar landets pensioner och välfärdssystem.
Ändå påpekar demografer att ett mindre Ukraina inte nödvändigtvis är dömt till fattigdom. Länder som Kanada och Luxemburg visar att hög livskvalitet inte kräver en stor befolkning, men detta kräver långsiktiga reformer för att bromsa nedgången.
I dagsläget står Ukraina vid ett demografiskt vägskäl, där myndigheterna diskuterar incitament för återvändande, bostadsprogram och kontrollerad arbetskraftsinvandring. Men experterna varnar för att detta är ett långsiktigt projekt som kan ta 25 till 30 år innan situationen stabiliseras.
För familjer som lever under krigets påfrestningar är frågan om barn mer akut. En lokal tjänsteman i Hoshcha berättar hur hennes man mobiliserades bara dagar efter att hon fått veta att hon var gravid. ”Barnen ger oss hopp”, säger hon. Utan dem skulle många förlora viljan att fortsätta.
Men hoppet är skört. Ett land där skolor stänger och byar töms riskerar att förlora framtida generationer, något som inte går att återuppbygga med pengar.
