Ukraina står under press att acceptera ett fredsavtal som innebär att landet skulle ge upp viktiga territorier. På frontlinjen vill ukrainska soldater inte ens ta del av förslaget då det är för smärtsamt. ”Världen består av fegisar”, säger löjtnant Dmytro Melnyk i en intervju.
I en östukrainsk by, belägen cirka trettio kilometer från fronten, är soldatförläggningen trång med soldater som delar på två rum och kök. ”Mitt rum är det rörigaste”, erkänner Melnyk. Utanför dörren har de ställt fram mat till en katt och i köket hänger kläder på tork. Melnyk visar också stolt upp en fyrhjulsdriven bil med en drönarsändare på taket, en trofé från striderna med ryska styrkor.
Det ukrainska försvaret, som länge har kämpat mot den ryska armén, har tvingats hyra sin bostad för egna pengar. Många av soldaterna har inte fått permission på över ett år. Den nuvarande konflikten präglas av drönartaktik där avstånden mellan fienderna ökat, och soldaterna riskerar sina liv för att flyga sina drönare över ryska linjer.
Det fredsförslag som utarbetats av Trumps och Putins sändebud, Steve Witkoff och Kirill Dmitriev, har kritiserats för att i praktiken tvinga Ukraina till kapitulation, vilket Melnyk vägrar att acceptera. ”Jag vägrar sätta mig in i detaljerna. Det gör mig bara förtvivlad”, säger han med ett klart avståndstagande från avtalet.
Melnyk menar att ett sådant avtal skulle ge Ryssland möjlighet att undkomma ansvar för sina handlingar, vilket skulle leda till ytterligare konflikter. ”Varför ska vi låta Ryssland komma undan med allt de gjort? Då blir det ju bara ett nytt krig”, uttrycker han sin oro.
Under krigets gång har det blivit allt svårare för ukrainska soldater att få tillgång till vapen och resurser, vilket gör att de nu kämpar med brist på ammunition och personal. Melnyk betonar att det är en kamp om resurser där den med mest pengar vinner. ”Det handlar inte bara om fysiken, utan om teknik och digitalisering”, säger han och konstaterar att många av soldaterna vid fronten är över fyrtio år gamla.
Trots svårigheterna fortsätter Melnyk att leda sin grupp av drönarpiloter. ”Vi har bott tillsammans, ätit tillsammans. Jag vill se till att så få som möjligt dör”, avslutar han, bestämd i sin vilja att stanna och kämpa för sitt land.
