När den amerikanske presidenten Donald Trump publicerade sin nya säkerhetsstrategi, var det troligt att ledare som Vladimir Putin jublade. I dokumentet, som består av 30 sidor, föreslås bland annat ett stopp för Natos utvidgning och en avfärdande av ”orealistiska” fredsmål i Ukraina. Istället betonas vikten av att fokusera på den amerikanska kontinenten och att Europa ska klara sig självt.
Kritiker av Trump har länge påpekat hans oförutsägbarhet och brist på en tydlig strategisk vision. Hans tidigare mantra ”America First” har tolkats på olika sätt, men dokumentet har en mer konkret och inskränkt inriktning. Det beskriver en vägkarta för att säkerställa att USA förblir den dominerande makten globalt.
Det framgår att strategin inte innehåller några spår av de liberala ideal som tidigare har kännetecknat amerikansk utrikespolitik. Istället verkar den präglas av en rå maktsträvan där USA förbehåller sig rätten att ingripa i andra länder, särskilt i Latinamerika, vilket påminner om Monroedoktrinen. Detta kan tolkas som ett tydligt tecken på en återuppvaknande av en imperialistisk inställning.
En av de mest slående aspekterna av dokumentet är den negativa synen på invandring. Trots att USA historiskt sett har byggt sin identitet på immigration, föreslås nu att invandringen i stort sett ska stoppas. Omvärlden framställs som en farlig plats som USA bör hålla på avstånd.
Det nedlåtande avsnittet om Europa ger uttryck för en uppfattning om att den gamla kontinenten befinner sig i en djup identitetskris. Enligt dokumentet riskerar några Nato-länder att förlora sina europeiska identiteter på grund av invandring. Detta resonemang speglar en retorik som ofta hörs från högerextrema nationalistpartier i Europa.
Trump och hans administration påstår sig ha åstadkommit en dramatisk förändring inom utrikespolitiken, där de menar att USA nu återfått sin styrka efter vad de kallar en period av svaghet under Biden. Många internationellt skulle dock motsätta sig denna bild och hävda att Trumps USA är mer impopulärt och fruktat än någonsin tidigare.
Sammanfattningsvis tyder dokumentet på en ny era för amerikansk utrikespolitik där fokus ligger på att säkerställa amerikanska intressen framför globala samarbeten och multilateralism. Den nya strategin kan därmed komma att få långtgående konsekvenser för både Europa och resten av världen.
