En vecka efter de amerikanska och israeliska attackerna mot Iran, där regimens högste ledare dödades, är det fortfarande oklart hur situationen kommer att utvecklas. Bland svenskar med iransk bakgrund finns starka delade meningar om huruvida kriget är välkommet eller inte, enligt en artikel i DN.
För vissa iranier i exil har detta ögonblick varit efterlängtat i 47 år. De är beredda att återvända till Teheran så snart krigshandlingarna avslutas. Men flera faktorer komplicerar situationen. Kriget kan pågå under en längre tid, vilket medför död, förstörelse och samhällsupplösning. Frågan som ställs är vilken typ av land Iran kan bli efter konflikten. Kommer det att bli en framgångsrik demokrati likt Tyskland efter andra världskriget, eller ett land i kaos som Libyen efter Khaddafis fall?
Berättelserna från Niklas Orrenius om mullornas brutala terror och massakrer väcker starka känslor. Det finns en dröm om en rimlig framtid och en enad front bland det iranska folket mot den religiösa diktaturen. Men utifrån sett är det svårt att få en klar bild av vad iranierna faktiskt tycker, särskilt när de nu lever under omfattande bomb- och missilattacker. Optimismen från vissa röster kan mycket väl vara en illusion.
Åsikterna är splittrade inte bara bland iranier i Iran, utan också bland svenskar med iranska rötter som har levt i långvarig exil. Vissa hyllar USA:s och Israels angrepp, medan andra är starkt emot det. Under demonstrationer i Teheran hyllades den dödade ayatollan, vilket ytterligare visar på klyftorna. Vissa vill att ex-kungen Reza Pahlavi ska återta makten, medan andra ser honom som en symbol för en USA-stödd makt som de inte vill se återvända.
Det finns en uppenbar klyfta mellan de som jublade över dödsfallet av Ali Khamenei och de som anser att mordet på en statsledare är ett brott mot internationell rätt. Det vore naivt att underskatta regimens förmåga att överleva, även om situationen för dem är kritisk. Stridigheterna inom den iranska oppositionen gör det svårt att hitta ett trovärdigt alternativ till mullornas styre. Planerna för ett fritt Iran kan visa sig vara orealistiska.
Det är långt ifrån säkert att ett eventuellt fall av prästerskapet skulle leda till en demokrati i Teheran. Det kan istället resultera i statligt sammanbrott eller, i värsta fall, inbördeskrig, vilket kan vara något som Israels regering föredrar. En mer trolig situation är att Donald Trump vill ha amerikansk kontroll över Irans politiska framtid. Han har uttryckt intresse för att utse en ny ledare i Iran, likt hur han agerade i Venezuela efter kidnappningen av Nicolás Maduro. Men Trump föredrar en lydig ledare från den islamistiska regimen snarare än Reza Pahlavi eller någon från oppositionen. Om så sker skulle Iran kunna få en ny autokrat, återigen stöttad av USA.
