Omar, en 23-årig farmaceutstudent från delstaten Gezira, uttrycker sin djupa oro för sina gamla studiekamrater efter att ha sett skrämmande bilder och videor från el-Fasher. Staden har fallit under kontroll av den paramilitära milisen RSF, som anklagas för fruktansvärda människorättsbrott.
Omar, som kommer från Västra Kordofan, har nära vänner i el-Fasher. Han minns deras vardag innan milisens brutala angrepp som relativt lugn, trots återkommande beskjutningar och matbrist. De höll kontakt via en Whatsapp-grupp innan attackerna började, men nu är hans meddelanden obesvarade och hans oro växer för varje dag.
Den ökända RSF-milisen har tagit full kontroll över el-Fasher, och rapporter om massmord på civila och plundring av sjukhus cirkulerar. Omar beskriver hur han ser på motbjudande bilder av män som ropar ”Allahu akbar” medan de rör sig bland livlösa kroppar.
”Det är oerhört upprörande. Jag blir både arg och förtvivlad. De ropar att Gud är större, men dödar samtidigt andra muslimer,” säger han. Många av offren är oskyldiga barn, vilket gör våldet ännu svårare att förstå.
RSF, som tidigare kallades Janjaweed, har en lång historia av brutalitet, med rötter i folkmordet i Darfur för två decennier sedan. Under det pågående kriget mot Sudans reguljära armé har RSF fått starkt stöd från Förenade Arabemiraten, som bidrar med pengar och vapen.
FN beskriver den nuvarande konflikten som världens största humanitära kris, med minst 25 miljoner människor i behov av nödhjälp och 14 miljoner på flykt. El-Fasher var regeringens sista fäste i västra Sudan, och det finns för närvarande inget slut på konflikten i sikte.
Omar reflekterar över förlusten av nära och kära. ”Vi har vant oss vid döden, men varje liv som går förlorat är en tragedi,” säger han. Utan andra alternativ söker han igenom listor över dem som lyckats ta sig till flyktingläger, i hopp om att hitta sina vänner Mohammed och Majid.
Flykten från el-Fasher är en farlig och lång process, och många försöker nå säkrare platser till fots eller i lastbilar längs osäkra vägar. ”Jag känner mig maktlös. Det enda jag kan göra är att be och hoppas på att omvärlden agerar. Just nu känns det som att hela världen har glömt oss,” avslutar han.
