När den realistiska skolan inom statsvetenskapen betraktar Rysslands krig mot Ukraina som en fråga om stormakternas behov av säkerhetszoner, är konstruktivismen redo att ifrågasätta dessa nationalistiska anspråk. Vems historia åberopas? Vilken stormakt talar vi om? Vems säkerhet prioriteras?
Gamla akademiska teorier inom internationell politik kan få nya betydelser. Många har någon gång studerat statsvetenskap, och realismen har under lång tid setts som en övervintrad och primitiv syn på världen. I kontrast till detta har liberalismen framhållit att demokrati leder till fred och samarbete, där goda institutioner bidrar till stabilitet snarare än militär upprustning.
I dagens oroliga värld, med konflikter och terrorism som hotar fred och säkerhet, har realismen fått ett nytt liv. Det som en gång ansågs vara en föråldrad idé framstår nu som en pragmatisk väg att förstå internationella relationer, särskilt med det amerikanska ”America first”-konceptet som betonar statens strävan efter säkerhet på bekostnad av andra.
Trots detta finns det en aspekt av den akademiska diskussionen som ofta förbises. Utöver realismen och liberalismen, introducerades konstruktivismen på 1990-talet, och den erbjuder en viktig dimension i förståelsen av internationell politik. Med pågående krig i Europa och nationalistisk retorik från USA, är det inte förvånande att många återvänder till realistiska perspektiv. Men konstruktivismen, med sitt fokus på identitet och normer, erbjuder djupare insikter.
Konstruktivismen ställer frågor om staters självbilder och hur dessa påverkar deras agerande. Är Ryssland en stat eller ett imperium? Hur definieras Ukraina i relation till väst eller öst? Och vilken roll ska Sverige spela i detta sammanhang – en moralisk stormakt eller ett vanligt europeiskt land?
Realismens fokus på makt och säkerhet räcker inte för att svara på dessa frågeställningar. Konstruktivismen visar hur normer och identiteter formar staters beteenden, vilket gör att stater ibland avstår från att agera utifrån vad som objektivt skulle kunna vara i deras intresse.
Det finns argument för att Ryssland utgör det största säkerhetshotet mot Sverige, men terrorhotet från våldsbejakande islamism och klimatkrisen kan också betraktas som betydande hot. Teorier om internationell politik har alltid varit kopplade till aktuella händelser.
Realismen dominerade under kalla kriget, medan liberalismen blomstrade under avspänningens tid. Konstruktivismen blev framträdande när den gamla världsordningen krossades. I dagens klimat, med krig och säkerhetsfrågor som allt oftare motiveras av historia och identitet, framstår konstruktivismen som en viktig väg för att förstå komplexiteten i internationella relationer.
När realister ser Rysslands aggression som en fråga om stormakters behov av säkerhet, bör konstruktivismen utmana dessa perspektiv och fråga: Vems historia, vilken stormakt och vems säkerhet?
