De senaste israeliska flyganfallen mot Libanon har resulterat i en allvarlig humanitär kris, särskilt för barn. Minst sju barn har mist livet och många familjer har tvingats på flykt. Enligt rapporter har omkring 58 000 personer, däribland många barnfamiljer, lämnat sina hem i skräck och osäkerhet.
Nora Ingdal, landschef för Rädda Barnen i Libanon, har kontakt med familjer som flytt. Hon beskriver situationen som kaotisk och påfrestande. Från sitt kontor i Beirut hör hon ständigt ljudet av drönare och ser rök stiga mot himlen. ”Tusentals människor har bara hunnit ta med sig det allra nödvändigaste innan de flytt”, berättar Ingdal.
I skolor som hastigt har förvandlats till tillfälliga härbärgen trängs familjer på madrasser och kalla golv. Av de registrerade flyktingarna är omkring 16 000 barn. Ingdal har själv mött flera av dem. Hon återger en gripande berättelse om en familj som flytt från Nabatieh i södra Libanon, vars resa normalt tar en timme men nu tog 15 timmar under bombningarna. ”Barnen var utmattade och skräckslagna. Det är framför allt barnen som drabbas hårdast”, betonar hon.
Många av dessa barn har tidigare tvingats på flykt och bär på svåra trauman. Ingdal beskriver det som en retraumatisering. ”Barnen förstår inte varför det händer igen. De sover i bilar, på kalla trottoarer eller i överfulla skolor där det läcker in vatten”, säger hon och berättar om en särskilt stark scen från en av skolorna. ”En tioårig flicka grät och klamrade sig fast vid sin mamma. Hon frågade gång på gång: ”Varför attackerar de oss, mamma?”
Under de senaste femton månaderna har Södra Libanon drabbats av återkommande bombardemang, vilket lett till stora förluster och omfattande civila förflyttningar. Den senaste vågen av våld inleddes efter attacker från Hizbollah, som följdes av ett omfattande israeliskt militärt svar med ökad närvaro av marktrupper.
Rädda Barnen har inlett en akutinsats med över 200 anställda i hela landet. Organisationen delar ut varma kläder, filtar, vatten och mat, men resursbristen är påtaglig. Samtidigt är säkerheten för hjälpinsatserna en ständigt närvarande utmaning. Ingdal uttrycker även oro för att skolorna används som tillfälliga skydd. ”Skolor är till för barn och utbildning, inte för att fungera som flyktingläger”, påpekar hon.
Hon varnar för risken för sjukdomsutbrott om inte tillgången till rent vatten och sanitet förbättras snabbt och vädjar nu till det internationella samfundet att agera. ”Vi behöver ett omedelbart eldupphör och skydd för civila. Ju snabbare vi får stopp på våldet, desto mindre blir de långsiktiga konsekvenserna för barnen”.
