Den iranska regimen har genomfört en systematisk massaker mot sitt folk i samband med de senaste protesterna. Trots den brutala repressionen fortsätter människor att kämpa för sina rättigheter och frihet.
Protesterna bröt ut i Iran i slutet av förra året, och regimen försökte först att framstå som förstående inför det utbredda missnöjet på grund av den ekonomiska krisen. Man lovade att lyssna på medborgarna, erbjöd en ledig dag och en ekonomisk kompensation. Men vid det laget fanns det knappt något kvar att köpa för pengarna, och missnöjet riktade sig snart mot själva diktaturen och dess strikta religiösa förtryck.
Ingen har glömt den tragiska händelsen med den unga Jina Mahsa Amini, som dog efter att ha blivit slagen av moralpolisen för att ha visat för mycket hår. Detta utlöste en våg av protester där folk samlades på gatorna för att uttrycka sitt motstånd mot regimens tyranni.
Regimen visade snart sitt sanna ansikte. Ali Khamenei, landets högste ledare, kallade demonstranterna för upprorsmakare och israeliska agenter som måste ”sättas på plats”. Den 8 januari stängde staten ner mobilnätet och internet i ett försök att försvåra kommunikationen bland demonstranterna. Trots dessa åtgärder har chockerande rapporter om brutalitet sipprat ut från landet.
Enligt uppgifter har polisen skjutit med automatvapen mot folkmassor. Många sjukhus rapporterar om en ström av skadade och döda, däribland unga människor som skjutits på nära håll. Videor från platsen visar skrämmande scener, med kroppar och sårade som ligger i gatorna. Den senaste bekräftade siffran över dödsfall är över 2 500 personer, men det finns en stor risk att det verkliga antalet är ännu högre, då informationen är begränsad.
Situationen i Iran är nu kritisk. Det råder osäkerhet kring huruvida protesterna kommer att nå en punkt där regimens makt ifrågasätts på allvar. En del bedömare menar att motståndet krossas effektivt. Men samtidigt är det omöjligt att överskatta det mod som den iranska befolkningen visar, efter att ha levt under ett så omfattande förtryck där även små överträdelser kan straffas hårt.
Frågan kvarstår: Kommer befolkningen att lyckas störta sina förtryckare? Det är fortfarande oklart, men det som står klart är att det mod som uppvisas av folket, i kontrast till regimens ynkedom, är av historiska proportioner.
