Den turkisk-kurdiska fredsprocess som inleddes i oktober 2024 tycks nu ha stannat av. Även om striderna mellan Turkiet och den terroristklassade PKK har upphört, vägrar Ankara att frige PKK-ledaren Abdullah Öcalan, som är 76 år gammal, samt andra fängslade kurdiska ledare.
Öcalan har suttit fängslad i 26 år på ön Imrali i Marmarasjö och anses vara en centralgestalt i fredsprocessen, som initierades av Devlet Bahceli, ledaren för det högerextrema partiet MHP, som är en viktig allierad till president Recep Tayyip Erdogan.
Bahceli, som tidigare varit en stark motståndare till kurdernas rättigheter, ändrade plötsligt sin ståndpunkt efter de israeliska operationerna mot shiitiska Hizbollah i september 2024. Han argumenterade för att Turkiet måste förhandla med PKK för att hindra Israel från att stärka sina band med kurderna i Syrien.
Trots att Öcalan är en av de mest avskydda figurerna i Turkiet, uppger den svenske Turkiet-experten Halil Karaveli att regimen fruktar att hans frigivning skulle kunna leda till oroligheter, särskilt från extremnationalister.
Det kurdiska vänsterpartiet DEM har dock motsatt sig detta och kräver Öcalans frihet, samt att alla kurdiska borgmästare som fängslats under de senaste åren ska släppas. Tidigare ledaren för DEM, Selahattin Demirtas, som greps efter en skenrättegång 2016, är fortfarande fängslad.
Trots att Öcalan är hatad av många turkar, är Demirtas populär och förknippas med fred och jämlikhet. Många undrar varför han inte frigivits om man befinner sig i en fredsprocess, påpekar Halil Karaveli.
Denna fredsprocess syftade till att omdefiniera Turkiet som en stat där både turkar och kurder ges lika rättigheter. Planerna involverade att Öcalan skulle övertyga sina kurdiska allierade i Syrien att avveckla deras de facto-stat, ”Rojava”, och gå med i den syriska armén.
Trots uppmaningar från Öcalan att lägga ner vapnen och övergå till politiska metoder, har Turkiets regering inte skyndat på processen som de själva initierade. Karaveli påpekar att den kurdiska frågan är komplex och sammanflätad med andra interna strider, inklusive kampen om efterträdarskapet efter Erdogan.
Samtidigt fortsätter AKP att försöka krossa oppositionen, där CHP har blivit alltmer hotat. CHP stödjer fredsprocessen men är emot Öcalans frigivning. DEM är frustrerade över att CHP inte backar deras krav, vilket skapar en klyfta mellan dessa partier.
Vad gäller Erdogans möjliga efterträdare, tycks det som om han vill lyfta fram sin son, affärsmannen Bilal, medan Hakan Fidan, Turkiets utrikesminister, också nämns som en stark kandidat givet hans nära relation med Erdogan.
Det är tydligt att en fred mellan PKK och Turkiet skulle gynna både turkar och kurder på längre sikt, men den underliggande orsaken till fredsprocessen har varit överdrivna turkiska farhågor kring Israel.
Trots det begränsade handlingsutrymmet för Israel i Syrien, finns det andra faktorer som påverkar situationen, inklusive en skarp varning från Saudiarabien till Israel att diplomatiska relationer endast kan komma på fråga om Israel respekterar den syriska regimen.
