Med ett nytt AI-verktyg kan användare nu skapa spellistor på Spotify genom att ge direktiv till programmet. Resultaten har visat sig vara mer komiska än träffande, vilket väcker frågan: Vad går förlorat när vi slutar göra spellistor själva?
Gabriel Zetterström från Dagens Nyheter utforskar denna fråga i sin senaste artikel. Han testar AI-verktyget genom att be det skapa en spellista med låtar som passar den populära tv-serien ”The Wire”. Resultatet är en blandning av hiphop från 90- och 00-talet samt några nyare låtar, men beskrivningarna som AI:n ger är ofta torftiga och ytliga.
När han ber AI:n att skapa en spellista med låtar som representerar honom själv, får han resultat som innehåller hans egna artiklar, inklusive en låt av Kent med en text som nedlåtande beskriver hans skrivande. Zetterström delar dessa exempel med sina vänner, men börjar snart känna sig generad. Det visar sig vara en ytlig och personlig upplevelse, likt släktforskning som endast intresserar den som gör det.
Att skapa spellistor, tidigare genom blandband eller cd-skivor, har alltid varit en konstform som kräver tid och känsla. Det är en social aktivitet där människor kan dela musik och känslor med varandra. Zetterström påminner om citatet från filmen ”High Fidelity” där skapandet av en bra mixtape beskrivs som en subtil konstform, där man använder andras poesi för att uttrycka sina egna känslor.
En kollega berättar om hur hon en gång gjorde spellistor med kryptiska kärleksförklaringar till en kille hon följde på Spotify. Men hur kan man ens be AI att skapa något romantiskt?
I boken ”Wellness, wellplayed – The power of a playlist” förklarar musikterapeuten Jennifer Buchanan att hon uppmanar sina patienter att skapa spellistor. Forskning visar att hjärnan stimuleras av skapandeprocessen, på samma sätt som vid skrivande och konstnärligt skapande. Detta väcker frågan om vi verkligen vill låta maskiner ta över sådana kreativa uppgifter.
Även om AI-verktyget inte helt kan ersätta mänsklig kreativitet, kan det i framtiden kanske ge oss möjlighet att låta maskinerna också lyssna på musiken, så att vi slipper.