Debatten kring skådespelarvalet i Christopher Nolans kommande film ”Odysseén” har väckt starka reaktioner, särskilt med avseende på valet av Lupita Nyong”o som Helena, den mytiska skönheten som sades vara orsaken till det trojanska kriget. Kritiker, däribland kända personer som Elon Musk och den konservativa statsvetaren Charles Murray, har uttryckt sitt missnöje över att Nyong”o är svart, vilket de anser är en ”förvridning av historien”.
Diskussionen om historisk noggrannhet har intensifierats, särskilt efter att det avslöjades att Gal Gadot, en israelisk skådespelerska, skulle spela Kleopatra i en annan film. Kritiken mot Gadot kretsade också kring hennes hudfärg, då några menade att hon var för vit för att representera en afrikansk drottning. Dessa åsikter ifrågasätter inte bara skådespelarnas roller utan också hur vi uppfattar historiska och mytologiska figurer.
I myten om Helena är hennes härkomst komplex och omgärdad av legender. Hennes mor, drottning Leda, blev enligt berättelsen förförd av Zeus, som tog formen av en svan. Det är oklart vilken hudfärg Helena skulle ha haft, men det är tydligt att myten har anpassats genom tiderna. Kritiken mot Nyong”o speglar en djupare oro bland vissa grupper för att moderna tolkningar av klassiska berättelser inte bevarar en upplevd ”historisk korrekthet”.
När det gäller rollbesättningen i ”Odysseén” är det värt att notera att berättelserna om Helena och det trojanska kriget är just det – berättelser som har tolkats på många olika sätt genom historien. Att påstå att deras skönhet är begränsad till en viss hudfärg är en förenkling av det mänskliga tillståndet och de komplexa narrativ som omger dessa myter.
Aktörer som Charles Murray, känd för sin kontroversiella bok ”The Bell Curve”, bidrar med ytterligare en dimension till debatten, då han kopplar uppfattningar om ras och intelligens till diskussionen om skönhet. Hans argumentationer, som ibland dras till extrema slutsatser, visar på en oro för vad som händer när traditionella normer utmanas.
Avslutningsvis är det uppenbart att Nolans film inte bara handlar om en berättelse från det förflutna, utan också om hur vi ser på identitet, skönhet och kultur idag. Det är en diskussion som sträcker sig långt bortom filmduken och in i hjärtat av pågående debatter om ras och representation i samhället.
