Under de senaste åren har vi sett en tydlig trend där böcker, särskilt inom genren cool girl-litteratur, har blivit en het accessoar bland unga kvinnor på sociala medier som Instagram och TikTok. Modeller och kändisar poserar med böcker i perfekt kuraterade bilder, vilket har lett till att bokförlagen talar om ett ”litterärt genomslag”. Men vad betyder det egentligen när en roman förvandlas till en spegel av vår identitet?
Det är ingen tvekan om att den mest inflytelserika läsaren idag är den unga kvinna som lägger upp en bild med en bok av Joan Didion i sin strandväska. Ett exempel på detta är när Esquire ställde frågan: ”Är du cool nog för att läsa Rooneys senaste?” Det finns en allvarlig underton i denna ironiska fråga, eftersom i den digitala tidsåldern har bokomslaget blivit lika viktigt som berättelsen i sig.
Som Alice Garnett skriver i Prospect, är cool girl-litteraturen en estetisk fråga. Böckerna, ofta skrivna av kvinnor, kännetecknas av Instagramvänliga omslag och huvudpersoner som sällan är lyckliga. De är ofta melankoliska och självdestruktiva. Ashleah Gonzales, poet och modell, nämner i en intervju med NPR att böcker hon ser i sin lokala bokhandel är tydligt kuraterade av någon från generation Z.
Enligt Gonzales har bokhandlar blivit platser där titlar av författare som Emma Cline och Ottessa Moshfegh syns allt oftare. Men vad definierar egentligen en cool bok? Är det samma sak som att den är bra? Det finns en oro för att den litteratur som klassas som cool girl-litteratur riskerar att få mindre allvarlig uppmärksamhet i de litterära finrummen.
En av de mest omtalade debutromaner på senare tid är Coco Mellors ”Cleopatra and Frankenstein”, som blev känd för sitt omslag snarare än sitt språk. När boken syntes i händerna på Carrie Bradshaw i tv-serien ”And Just Like That” blev succén ett faktum. I Sverige kan Amanda Romare ses som en motsvarighet med ”Halva Malmö består av killar som har dumpat mig”, där både titel och omslag väcker diskussion.
Det finns en oro för att cool girl-litteraturen dominerar flödet, vilket riskerar att andra berättelser, som inte enkelt kan förpackas, försvinner. Kritiker har påpekat att etiketten cool girl-litteratur förenklar och förminskar de komplexa känslorna i dessa verk. Phoebe Stuckes skriver i The Guardian att vi har en allt mer infantil syn på kvinnliga författare.
Trots detta är det värt att notera att cool girl-litteraturen har lyckats få fler att läsa. En undersökning från Adlibris visar att för generation Z är boken en förlängning av jaget. Det handlar inte längre om vad du läser, utan vad det säger om dig.
Som Jia Tolentino skriver i sin essä ”Falsk spegel”, har nätet gjort oss till varumärken. I en tid där människor tillbringar mer tid framför skärmar, kanske kändisars inflytande över våra läsvanor kan ses som något positivt.
