Svensk tennis upplever sin mest allvarliga kris någonsin. Tidigare var Sverige en ledande nation inom tennis, med sju Davis Cup-titlar och flera världsberömda spelare. Idag är vi på efterkälken, med ett sargat självförtroende och en känsla av förlust. Det finns för närvarande sex svenska herrar och sju damer bland världens 1 000 bästa. Endast Elias Ymer finns bland de 200 bästa i singel, och det efter en lång period av motgångar.
För fem år sedan lanserade Svenska Tennisförbundet sin ambitiösa satsning, Game Change 2030, som skulle revitalisera sporten. Trots detta har medlemsantalet minskat från 125 000 till 110 000 och framgångarna på den internationella scenen har uteblivit. Istället har planen visat sig vara ett bevis på systemets oförmåga att generera verklig förändring.
Det finns ett starkt behov av nya hjältar i svensk tennis. För att förstå vikten av framgång, kan vi titta på hur pingisen blomstrade efter Truls Möregårdhs genombrott. En enda framgång kan förändra allt: inspirera barn, väcka sponsorer och skapa framtidstro. Men för att nå dit krävs betydande ekonomiska investeringar, vilket har avtagit i takt med avsaknaden av resultat.
Nyheten om att finansmännen Christer Gardell och Ulf Rosberg är beredda att investera 100 miljoner kronor under fem år ger nytt hopp. I utbyte kräver de att förbundsstyrelsen avgår, då förtroendet anses vara förbrukat. Det är dags att öppna dörren för förändring, kapital och ny idéer, istället för att fortsätta på en väg som leder mot ett kollektivt självmord.
Det handlar inte bara om uteblivna resultat, utan om ett förbund som tappat fokus på sporten. Istället för att prioritera svensk tennis har man ägnat sig åt administrativa processer som inte bidragit till utvecklingen av spelarna. Klubbarna kämpar för att producera talanger, men när det kommer till att ta nästa steg finns det inte ett stöd som fångar upp dem, utan resurserna läggs på ett fåtal utvalda spelare.
Den nya satsningen från Gardell och Rosberg kan vara nyckeln till att återuppliva svensk tennis. Deras program fokuserar på att ge brett stöd, öka resurserna till regionerna, och lägga mer vikt vid internationella tävlingar. Det krävs ett nytt ledarskap som sätter sporten främst och tror på en bredare utveckling av spelare. Vi behöver handling och investeringar som verkligen gör skillnad för våra spelare.
För att svensk tennis ska kunna återfå sin forna glans är det nu eller aldrig. Om vi missar denna chans, spelar inga strategier någon roll. Men om vi vågar ta klivet med öppet sinne och tydligt ledarskap, kan svensk tennis återigen resa sig och bli en maktfaktor på den internationella scenen.
