I Vivalla, en stadsdel i Örebro, fortsätter vardagen med barn som går hem från skolan och småbutiker som öppnar och stänger. Ändå beskriver många av de boende en underliggande förändring: en successiv förskjutning av trygghet och lokala normer. Deras berättelser målar en bild av en stadsdel där förändringarna blivit allt mer påtagliga, och där frågor om säkerhet och ansvar är ständigt närvarande i det dagliga samtalet.
Vivalla, som byggdes på 1960-talet med ambitionen att erbjuda moderna lägenheter för vanliga svenska familjer, har under åren genomgått en dramatisk demografisk förändring. Under 1980- och 1990-talen kom en ökad mängd utrikes födda invånare, vilket ledde till en förändrad social struktur. Politikers tal om mångfald har i kontrast mötts av invånarnas upplevelser av otrygghet.
Polisen har upprepade gånger uttryckt oro över den ökande kriminaliteten, och när Vivalla hamnade på listan över ”särskilt utsatta områden” blev det en bekräftelse på vad de boende redan visste: området utvecklades till en plats där sociala normer och ordningsproblem styrde vardagen.
Upploppet 2013, där polis och räddningstjänst attackerades, var inte en isolerad händelse utan snarare kulmen på flera års ökade spänningar. Samtidigt har avhoppen av lokala ungdomar till IS och det växande gängproblematiken bidragit till att området blivit en del av den nationella debatten.
Två kvinnor i 70-årsåldern, som önskar vara anonyma, berättar om sina upplevelser av förändringarna. Anna, som arbetat inom socialförvaltningen, påpekar att hon tidigare kände sig trygg i området. Idag skulle hon inte våga gå ut på kvällen. Maria framhåller att polisens närvaro har varit sporadisk och att det är svårt att förstå hur man ska kunna återfå tryggheten.
Trots många investeringar och projekt har situationen förblivit oförändrad. Skjutningar och andra våldsbrott fortsätter, vilket har lett till att många föräldrar har valt att lämna området när deras ekonomi tillåter det. Sven, en man som bott i Vivalla sedan 1965, beskriver hur området har förändrats från att vara attraktivt till att nu upplevas som förfallet.
Invånarna vittnar om att de är medvetna om den demografiska förändringen och att Vivalla idag inte längre känns som ett svenskt område. Anna och Maria uttrycker en ökad misstro mot samhället och ställer sig frågande till hur återvandringsbidraget skulle kunna fungera i praktiken.
Med tanke på de utmaningar som Vivalla står inför, kommer frågor om säkerhet och integration fortsätta att dominera diskussionerna. Många boende känner att deras röster inte hörs i den politiska debatten, och att det krävs mer än pengar och projekt för att lösa de grundläggande problemen i området.
