Den före detta diplomaten Andreas Norman delar med sig av sina erfarenheter från sin tid på Utrikesdepartementet (UD) och belyser en arbetskultur som han beskriver som både varm och toxisk. I ljuset av tidigare skandaler, inklusive avskedandet av Tobias Thyberg, sätter han fokus på den skam och press som många anställda upplever inom myndigheten.
Norman minns tillbaka på sin tid som praktikant på UD i början av 2000-talet. Han kände sig överväldigad av att vara en del av den svenska utrikesförvaltningens elit. Med en stark vilja att lyckas och anpassa sig till kollegorna, följde han noga deras klädval och sätt att kommunicera. Denna anpassning var en del av hans kamp mot det som kallas ”imposter syndrom”, en känsla av att inte vara tillräckligt kompetent.
En incident där han av misstag skickade känslig information till den svenska ambassaden i Moskva skakade om honom. Hans chef förklarade för honom att sådana misstag kan få allvarliga konsekvenser, särskilt med tanke på att ryska spioner alltid är på alerten. Norman beskriver känslan av att ha gjort bort sig, där skammen över att ha varit klantig blev överväldigande.
Inom UD är det vanligt att en stark gruppidentitet utvecklas, vilket kan vara både en trygghet och en börda. En diplomat befinner sig ofta i en livslång karriär inom samma kretsar, vilket skapar en känsla av samhörighet men också en sårbarhet för kritik och misstro. Norman förklarar att rädslan för att bli betraktad som ett problem kan leda till en förlamande effekt på individens karriär.
Den tragiska avskedandet av Tobias Thyberg skedde i samband med en skandal där han blev anklagad för att ha skickat nakenbilder. Denna händelse, som kopplades till en annan diplomat som greps under misstanke om spioneri, belyser de tuffa konsekvenserna av felsteg inom diplomatin. Norman menar att även om anklagelserna mot den greps diplomaten visade sig vara grundlösa, så är den sociala stigmatiseringen svår att övervinna.
Vidare nämner han även Henrik Landerholm, den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren, som en person som inte tycktes lida av samma typ av skam. Landerholm agerade utan att ta hänsyn till de normer som präglar UD:s kultur, vilket ledde till att han gjorde fel men inte upplevde samma konsekvenser.
Norman avslutar med att reflektera över den ständiga press som diplomater lever under, där varje misstag kan leda till en känsla av social död. I en värld där lojalitet och korrekthet värderas högt är det viktigt att förstå de psykologiska effekterna av att arbeta inom sådana strukturer.
