Massakern mot judar under chanukahfirandet på Bondi Beach i Sydney var en fruktansvärd händelse. Det var ett islamistiskt terrordåd där en far och hans son öppnade eld mot människor med sina gevär. Händelsen är varken ”oförklarlig” eller ”obegriplig”, utan snarare resultatet av en långvarig legitimering av judehatet.
På söndagskvällen deltog omkring två tusen personer i firandet av ”Chanukah by the Sea”, ett judiskt högtidsfirande med familjer, musik och religiösa inslag. Under detta firande inträffade tragedin där minst 16 personer, inklusive en tioårig flicka och en rabbin, dödades av skottlossningen. Flera andra, däribland poliser, skadades i försöken att stoppa gärningsmännen.
Den australiensiska premiärministern har tydligt benämnt dådet som ett antisemitiskt angrepp. Det finns även rapporter som pekar på kopplingar mellan gärningsmännen och islamistiska grupper. Trots detta finns det alltid de som försöker tona ner sådana motiv och förklara händelsen med en relativistisk syn på kultur och religion.
Att det var en far och son som genomförde attacken belyser hur antisemitiska föreställningar kan föras vidare mellan generationer. Detta hat kan blossa upp till våld i ett politiskt och medialt klimat där judehatet ofta maskeras bakom termer som ”israeler”, ”sionister” eller ”kolonisatörer”.
Den 7 oktober 2023 inleddes en våg av våld när Hamas utförde en massaker som resulterade i döden för omkring 1 200 civila israeler. Det internationella samfundet borde ha förenats i att fördöma Hamas och erkänna Israels rätt att försvara sig mot terrorismen. Istället har fokus snabbt förflyttats till Israels svar och Hamas sympatisörer har hyllats som ”frihetskämpar”.
Den retorik som används för att beskriva Israel som en ”folkmordsstat” har farliga konsekvenser. Genom att avhumanisera judarna möjliggörs ett våld som nu manifesterar sig i brutala angrepp som det i Sydney. Denna retorik, som har sina rötter i historiska antisemitiska narrativ, fortsätter att påverka samhällsklimatet i Sverige och Europa.
Invandrargrupper med starkt antisemitiska värderingar har blivit en del av den svenska verkligheten, och det är viktigt att erkänna detta. Reaktionerna på antisemitism varierar kraftigt beroende på dess ursprung. När hatet kommer från invandrad islamism blir det ofta förklarat som ”frustration” snarare än det hat det verkligen är.
Terrordådet i Sydney borde bli en väckarklocka. Det är dags att sluta använda ”antisionism” som en ursäkt för antisemitism och erkänna att hotet mot judar idag är större än någonsin. Vi måste stå upp för judars rätt att leva i säkerhet och motverka den normalisering av hat som pågått så länge.
