En mörk decemberkväll i Borås samlas en italiensk nyinflyttad, en sjukpensionär och en nybliven boråsare för att delta i ett speedfriending-event, initierat av Ingemar Augustsson. Syftet är att motverka den utbredda ofrivilliga ensamheten, som drabbar många, särskilt efter pensioneringen.
Evenemanget startar klockan 18. Redan en halvtimme tidigare står två äldre män utanför Hemgården i centrala Borås. Inne i den historiska byggnaden förbereder volontärer bord i en cirkel, medan lugn musik spelas i bakgrunden. Anna Bertilsson, en av volontärerna, berättar om sin väg till detta projekt. Hon var på väg till en zumbakurs när hon blev involverad i speedfriending. ”Jag var själv i en konstig plats i livet så jag sa bara ja”, skrattar hon.
Stämningen i rummet är förväntansfull men också något nervös. När Anna förklarar reglerna för deltagarna kan man snart höra hur samtalen blossar upp och överröstar musiken. ”Vad mycket energi man får av detta”, utropar en kvinna efter bara en kvart. Konceptet liknar speeddejting, men istället för att hitta romantiska partners är målet att skapa vänskapsband.
Det är tredje gången som speedfriending anordnas i Hemgården. Idén kom från en praktikant och Ingemar Augustsson fick stöd från kommunen för att genomföra projektet. ”Det är så utbrett med ofrivillig ensamhet och det vill vi motverka. Framför allt män som ofta saknar stora sociala nätverk”, förklarar han.
Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att var femte person över 16 år känner sig ensamma i olika grad. Ensamheten är mest utbredd bland barn, unga vuxna och de äldsta. Män upplever ensamhet i högre grad än kvinnor, där 17 procent av männen och 10 procent av kvinnorna känner att de saknar någon att dela sina innersta tankar med.
Göra Holtstrand, ordförande för Hemgården, har själv deltagit i speedfriending och anser att det är naturligt för föreningen att arbeta med dessa frågor. ”Vi har ett café här där vi har trogna gäster som besöker oss flera gånger i veckan. Vissa av dem kanske inte skulle komma ut alls annars”, säger han.
Ingemar Augustsson anser att mörkertalet kring ungas ensamhet är stort. ”Borås är en studentstad där många kommer utan sociala förankringar och hamnar i nya situationer.” Han övervägde först att dela upp deltagarna i grupper för seniorer och studenter, men insåg att vänskap kan skapas mellan alla åldrar.
För Emma Bergstrand, som är nyinflyttad, är det en del av charmen med dessa träffar. ”Hur många gånger skulle jag som är i 20-årsåldern kunna sätta mig med någon som är 80? Det händer inte. Man får höra helt andra berättelser och kan skratta tillsammans.”
Under minglet efter speedfriendingen pratar hon med Claudio Marcinelli, också nyinflyttad i Borås och i Sverige. ”Jag flyttade hit för vädret, naturen och livskvaliteten”, förklarar han. Han har studerat svenska sedan maj och arbetar nu som labbtekniker.
En av de som stannar längst är sjukpensionären Michael Andersson, som har deltagit i tidigare träffar. ”Det var roligt idag, vi hade yngre folk och det var intressant för oss äldre”, säger han. ”Det är mycket roligare att se folk i ögonen än att stirra i en skärm.” Efter kvällens träff planerar Ingemar Augustsson och hans kollegor att utvärdera projektet och förbereda för våren.
Augustsson avslutar med att säga: ”Även om man inte är ensam, mår man bra av att träffa nya människor ibland. Det hjälper till att bryta ensamheten.”
