Kalmar/Vallentuna. Reborn-dockor, hyperrealistiska bebisdockor tillverkade för att efterlikna riktiga spädbarn, väcker intensiva känslor och högljudd kritik bland allmänheten – samtidigt som de blivit ovärderliga för personer som Marie Dycefield-Scott och Milja Sporrong.
Marie i Vallentuna förlorade sina tvillingpojkar under graviditeten för elva år sedan. Sorgen blev svår men hon fann tröst i reborn-dockorna. Nu har hon omkring 50 dockor i sitt hem, därrios fulla av leksaker, kläder och små skor. I spjälsängarna vilar dockor i flera storlekar och utföranden, inklusive exakta kopior av hennes tvillingar Hamish och Ryan.
– ”Man får moderskänslor när man håller i dem”, säger Marie. Dockorna ger henne möjlighet att bearbeta sorgen och skapa de minnen hon aldrig fick med sina söner. Hon har till och med haft dop och födelsedagskalas för dockorna, något som kan låta ovanligt men innebär en viktig del av hennes sorgebearbetning.
En av dockorna, Darren, är specialgjord efter en 3D-skanning från ett riktigt barn och kan kosta upp till 150 000 kronor beroende på material och konstnär.
Reborn-dockor skapar debatt och ilska
I Kalmar lever 30-åriga Milja Sporrong med flera diagnoser, bland annat Asperger. För henne blev reborn-dockan Liviana, ”Livie”, en trygghet under psykiskt tuffa perioder. Hon beskriver hur dockan ger tröst utan krav eller ansvar och fyller ett behov av närhet på egna villkor.
– ”Folk blir upprörda och säger att jag måste växa upp”, berättar Milja. Hon använder sociala medier, som TikTok, för att visa sin passion, men möts av kritik och ifrågasättande kommentarer som ”sök hjälp”.
Milja älskar barn men vill inte ha egna just nu och ser dockorna som en ansvarsfull hobby och en källa till tröst i svåra tider. För henne är dockan aldrig en ersättning för ett riktigt barn utan en vän och ett konstverk.
Konst eller sjukdom? – En kamp för acceptans
Annika Bergström, 51 år och vän till Marie, samlar också på reborn-dockor och berättar om fördomarna de stöter på. Många människor avfärdar intresset som ”sjukt” eller konstigt utan att förstå den emotionella betydelse som dockorna kan ha.
”Det gör mig ledsen eftersom ingen förstår vad som är bäst för dem som mår dåligt”, säger Annika.
Både Marie och Annika betonar att dockorna inte är leksaker utan unika konstverk skapade av skickliga skulptörer och konstnärer. De jämför dockorna med att äga ett Picasso-konstverk och vill sudda ut tabun kring hobby och terapi.
Reborn-dockor – mer än en hobby
Fenomenet reborn startade i USA på 1990-talet där konstnärer började skapa mer verklighetstrogna dockor för samlare. Målet har hela tiden varit att efterlikna ett riktigt spädbarn, både i utseende och vikt, med imponerande detaljer som målad hud, blodkärl, små naglar och till och med tårkanaler.
Dockorna väger lika mycket som en nyfödd tack vare fyllning med glasgranulat och bomull och kan kosta från några tusen till över 100 000 kronor. De används inte bara som samlarobjekt utan också inom terapi och som rekvisita i film och TV.
Marie och Milja hoppas att deras personliga berättelser kan bidra till större förståelse och acceptans i samhället för en hobby som ger stöd och mening för många.
– Om man kan uppskatta ett Picasso som ett konstverk, så kan man också förstå att mina dockor är mina Picassos, säger Marie.
Medan debatten fortsätter på sociala medier och i hemmamiljöer, pågår livet för alla de som ser reborn-dockor som mer än bara plast och silikon – som en källa till tröst, konst och sorgehantering.
