Rädda Barnens senaste satsning mot radikalisering, med stöd av Allmänna arvsfonden, har fått kritik för att den enbart fokuserar på högerextremism. Trots att projektet, som beviljades drygt 8 miljoner kronor, nämner islamism och vänsterextremism i sina underlag, saknas dessa perspektiv helt i de föreslagna metoderna och stödinsatserna.
Projektet, som har namnet Barnrättskedjan, syftar till att motverka radikalisering bland barn och unga, särskilt i mindre kommuner. Tanken är att stärka barns motståndskraft mot hat och antidemokratiska idéer genom delaktighet och dialog. Men i ansökan till arvsfonden används begreppet ”våldsbejakande extremism” utan att islamism och vänsterextremism får något egentligt utrymme.
Rädda Barnen hänvisar i sin ansökan till forskning som berör olika extremistiska miljöer, men dessa omnämns endast för att konstatera att barn kan växa upp i dem. Det finns ingen djupare analys eller metodik kopplad till dessa former av extremism. Enligt kritiker innebär detta att projektet riskerar att bli ensidigt och inte adressera alla former av hot mot barn och unga.
En av de få externa källor som används i projektet är Expo, en stiftelse vars fokus har varit att kartlägga högerextrema och rasistiska miljöer. Detta har lett till frågor om hur balanserat projektets syn på extremism är, med tanke på att Expo inte har samma fokus på islamistiska miljöer.
Rädda Barnens projektledare, Cecilia Malm, har inte kunnat ge tydliga svar på varför projektet utesluter islamism och vänsterextremism, trots att dessa grupper också utgör hot. Kritiker menar att det finns en risk att detta snäva fokus på högerextremism kan leda till ett bristande skydd för barn som växer upp i andra extremistiska miljöer.
Det är också värt att notera att svenska säkerhetsmyndigheter, såsom Säkerhetspolisen och Totalförsvarets forskningsinstitut, delar in våldsbejakande extremism i flera kategorier, där islamistiska och vänsterautonoma grupper erkänns som egna hot. Detta står i kontrast till Rädda Barnens snävare definition av extremism.
Sammanfattningsvis finns det en tydlig oro bland kritiker över att Rädda Barnens projekt missar att ge en heltäckande bild av radikalisering och extremism bland barn och unga, vilket kan få allvarliga konsekvenser för den övergripande säkerhetsbilden.
