Den japanske filosofen Kohei Saito har återupplivat intresset för Karl Marx i Japan och hans senaste verk, ”Marx i antropocen”, översätts nu till flera språk. Saito strävar efter att förena den marxistiska traditionen med den gröna ekologiska rörelsen för att försvara vår hotade planet.
Marx har fått en renässans, vilket syns inte minst i Stockholm där ”Kapitalet” har satts upp som pjäs. Samtidigt har antologin ”Samtida marxistisk teori” nyligen publicerats, vilket visar på ett förnyat intresse för hans idéer.
Saitos bok, som har sålts i över en halv miljon exemplar i Japan, syftar till att belysa Marx ekologiska perspektiv, vilket han menar har negligerats inom den traditionella marxismen. Saito argumenterar för att Marx efter publiceringen av ”Kapitalet” 1867 genomgick en förändring i sitt tänkande, där han började ifrågasätta sin tidigare uppfattning om produktivkraftens utveckling som enbart positiv.
Enligt Saito insåg Marx att människans strävan efter kontroll över naturen var dömd att misslyckas utan en rationell hantering av den ”metabolism” som finns mellan natur och människa. Saito beskriver Marx som ”nervväxtkommunist” och betonar att en avveckling av kapitalismens despotiska ordning kan kräva minskad produktion.
Enligt Saito har Marx ekologiska insikter inte fått tillräcklig uppmärksamhet tidigare, delvis på grund av att hans senare anteckningar har legat ouppmärksammade i arkiv. Dessutom menar han att Friedrich Engels, som redigerade ”Kapitalets” andra och tredje band, inte fullt ut förstått Marx senare insikter, vilket har lett till en snedvridning av hans teorier.
Saito tar sig an andra marxisters perspektiv och polemiserar mot dem, vilket kräver att läsaren har grundläggande kunskaper om marxistisk teori. Han understryker dock att trots nya publiceringar av Marx senare anteckningar, kvarstår hans centrala analys av det kapitalistiska produktionssättet.
Genom att diskutera hur kapitalismen inte erkänner ekologiska gränser, belyser Saito hur vårt nuvarande ekonomiska system är felkalibrerat. Han argumenterar för att vårt strävan efter oändlig tillväxt på en planet med begränsade resurser är en grundläggande orsak till klimathotet.
Avslutningsvis väcker Saito frågan om hur vi ska kunna agera rationellt i en värld där vår nuvarande ekonomi till stor del bygger på girighet och exploatering av naturresurser. Han efterlyser en radikal förändring i vårt sätt att tänka kring både ekonomi och miljö, för att kunna möta de utmaningar som klimatkrisen medför.
