En ny och kontroversiell analys av Sveriges klimatstatistik har väckt uppseende. Civilingenjören Tomas Åbyhammar hävdar att Naturvårdsverket gör allvarliga fel i sina beräkningar av koldioxidutsläpp, vilket tyder på att myndigheten inte verkar intresserad av att få siffrorna korrekta.
Enligt Åbyhammar baseras Sveriges klimatpolitik på statistik över nettoutsläpp av klimatgaser, redovisade av Naturvårdsverket i enheten miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Han menar dock att myndighetens uppgifter är bristfälliga och saknar transparens, då de inte redovisar sina källor och beräkningar på samma sätt som han själv gör.
I sin analys pekar Åbyhammar på en diskrepans mellan de preliminära och slutliga siffrorna som presenterats av Naturvårdsverket för 2022. Den matematiska summan av redovisade poster var 18,70, men myndigheten angav summan till 45,25 i både tabell och diagram. Åbyhammar ifrågasätter varför upptaget av klimatgaser från marksektorn, särskilt skogen, inte inkluderas i summan, vilket skulle ge en mer korrekt bild av Sveriges nettoutsläpp.
Åbyhammar konstaterar att Sverige historiskt sett inte haft några nettoutsläpp av klimatgaser. Han framhåller att det finns ett nettoupptag på cirka 45 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och att det saknas vetenskapligt underlag för den svenska klimatpolitiken.
I en krönika i Bulletin uttrycker han också sin besvikelse över bristen på kritiska synpunkter på hans resonemang. ”Ingen har framfört några artikulerade synpunkter på mitt resonemang eller resultat”, skriver han.
Frågor ställs nu om hur Sverige kan ha ingått internationella avtal baserade på sådana felaktiga underlag. Åbyhammar undrar om det är därför som klimatgaserna har avtalats bort i tidigare överenskommelser. Vad vet Sveriges representanter om detta och hur väl förberedda var de inför FN-mötet i Brasilien?
Avslutningsvis konstaterar Åbyhammar att det svenska etablissemanget skyddar klimatlögnarna, vilka han menar är beroende av klimatpengarna och sin trovärdighet.
