En fossil prischock har drabbat världen, och Donald Trump har en central roll i denna utveckling. Den tidigare presidentens klimatförnekelse kan paradoxalt nog göra honom till en ofrivillig hjälte i kampen mot klimatkrisen. Det är tydligt att en förändring är på väg, vilket framgår av den plötsliga uppgången på den kinesiska börsen.
Nyheten kom i måndags när den svenska regeringen tillkännagav sin avsikt att sänka skatten på fossila drivmedel ytterligare samt införa ett nytt stöd för el. Detta är inte en isolerad åtgärd; den fossilchock som uppstått efter USA:s och Israels attack mot Iran har lett till att många länder över hela världen nu söker sätt att subventionera fossila bränslen.
Sociologen Martin Hultman beskriver det som en ”petropopulism”, där sänkta priser vid pumpen blir ett sätt att demonstrera politisk makt och påverkan. Det kan verka positivt för dem som drabbas hårt av energipriserna, men dessa subventioner är likt att sätta plåster på en narkomanens sprutmärken. Visserligen kan blödningen stoppas, men det verkliga problemet, beroendet av fossila bränslen, kvarstår.
Den fossilbaserade energin har varit en drivkraft bakom människans framsteg och har bidragit till en exceptionell utveckling av civilisationen. Men vi ser nu tydligt de negativa konsekvenserna av detta beroende. När tillgången på fossil energi stryps, även om det bara handlar om en liten procentandel, blir abstinensen påtaglig. Det handlar inte bara om bränslepriser, utan hela den globala ekonomin påverkas.
Priserna på svavel, som är en viktig komponent i raffineringen av metaller som nickel, koppar och kobolt, har skjutit i höjden sedan krigsutbrottet. Det finns även en risk att stigande priser på konstgödsel påverkar livsmedelspriserna globalt, vilket kan leda till en allvarligare prischock än den vi såg i samband med den ryska invasionen av Ukraina 2022.
Detta skapar en komplex situation där aktörer som Iran, Ryssland och USA använder sin kontroll över fossila bränslen som ett strategiskt vapen. EU, som har finansierat den ryska krigsmaskinen genom sin import av fossilgas och olja, finner sig nu klämd mellan dessa makter. Trots att importen av rysk olja har minskat, bromsar EU nu avvecklingen av denna olja som en direkt följd av konflikten i Iran.
Trump hotar dessutom att begränsa exporten av flytande fossilgas till EU om inte ett nytt handelsavtal godkänns. Detta skapar en ohållbar situation för EU, som står inför hot från fossilgiganter. Subventionerna verkar snarare för att cementera det befintliga fossilberoendet snarare än att lösa det.
Trots detta finns det ljusglimtar i form av den kinesiska marknaden. Medan många globala börser faller, har flera kinesiska företag inom förnybar energi och energilagring sett sina aktier öka kraftigt. Det visar att det finns förväntningar på en snabbare omställning bort från fossila bränslen som svar på den pågående konflikten.
Det är tydligt att omställningen till hållbar energi inte sker enbart av klimatmässiga skäl, utan drivs nu av en kaotisk verklighet. Den kan ske snabbare och under mer pressade omständigheter än tidigare, delvis tack vare den politik som Trump fört. Framtiden för energipolitiken ser ut att förändras i snabb takt.