Evert Taube är långt ifrån bortglömd – hans livsbejakande sånger ger oss styrka och perspektiv i en värld präglad av oro och informationsöverflöd. Den 31 januari 1976 dog nationalskalden, men hans kulturella arv lever kvar och påminns just nu på många sätt, från tv-serier till de snart pensionerade femtiokronorssedlarna där hans porträtt och textutdrag ur ”Sjösala vals” återfinns.
I den senaste svenska tv-serien ”Populära problem” skapas ironiskt nog falska femtiokronorssedlar med Taubes bild, ett tydligt exempel på hur det kontantlösa samhället sakta suddat ut vår dagliga kontakt med nationella kulturikoner som Taube. Men hans mest kända visa, ”Sjösala vals”, släpptes mitt under andra världskrigets mörkaste år och fungerar som en kraftfull påminnelse om att finna ljus även i svåra tider.
”Sjösala vals” presenterar Rönnerdahl – en man som trots sorg och ekonomiska bekymmer fortsätter att ”valsa ändå”. Detta perspektiv på att trotsa katastrofer och hålla fast vid livets glädje är både en poetisk och politiskt laddad uppmaning från Taube, som tidigt i sin karriär tog ställning mot fascismens grymheter och rasismens framfart.
Taubes budskap när det mörknar i världen
År 1942, när världskriget nådde sin kulmen och nazismens fasor skakade Europa, valde Taube att ge ut en av sina mest livsbejakande visor. I en tid då andra konstnärer som Erik Lindegren präglades av mörker och förtvivlan, levandegör Taube en livsbejakande optimism och ett uppmanande ljus.
”Min önskan är att besjunga skönheten och glädjen som kriget hotar att förgöra,” skrev Taube själv, och det är precis detta som gör hans sånger så viktiga i våra dagar när vi drabbas av en ständig nyhetsstrom av kriser och hot.
Psykiatern Anders Hansen: Hjärnan klarar inte dagens katastrofer
Psykiatern Anders Hansen, aktuell med en bok om hjärnan och dess hantering av dagens informationsflöde, varnar för att vår hjärna inte är anpassad för att ta till sig alla globala hot som vi i dag matas med. Ur evolutionärt perspektiv har hjärnan utvecklats för att reagera kraftigt på direkta och lokala faror, som en tiger i busken eller naturkatastrofer i närområdet.
Men i den hyperdigitala världen uppfattar hjärnan varje nyhet om stormtrupper och krig som ett hot mot oss själva, här och nu, vilket förstärks av algoritmer som selekterar fram just sådana nyheter för att göra oss rädda och arga.
Hansen rekommenderar därför att vi med omsorg väljer vilka nyhetskällor vi tar till oss och begränsar mängden information för att återgå till en mer hanterbar verklighetsbild. ”Läs och titta på nyheter morgon och kväll, var noga med vilka källor du får dem ifrån,” är hans råd som ekar Evert Taubes uppmaning om att i tuffa tider ändå finna glädje.
Taubes arv som kulturell och moralisk vägvisare
Björn Wiman och andra kulturkritiker lyfter fram att Taube aldrig var en enfaldig idylliker. Han var en komplex, egensinnig kulturpersonlighet som samtidigt kunde vara skarp i sina politiska kommentarer, särskilt mot fascism och rasism. Han tog konsekvent ställning för mänsklighet och miljö långt innan detta blev trendigt.
Taubes sångfigur Rönnerdahl symboliserar människans kamp och hopp – trots sorger och knapra tider dansar han vidare, ett djupt mänskligt och politiskt uttryck mitt i världens stormar. Det är just denna livsinställning som gör Evert Taube otroligt relevant för oss idag, 50 år efter hans bortgång.
Det är påtagligt hur kulturen, genom Taubes sånger, kan hjälpa oss att styra våra hjärnor i rätt riktning i en chaosfylld tid. Hans verk påminner om vikten av att bevara hopp och glädje även när världen omkring oss är hotfull och osäker.
För alla som vill ta till sig mer av Evert Taubes arv finns fler texter och analyser i Björn Wimans kulturdeltagande reportage, samt i nyhetsbrevet Wiman & Beckman som bjuder på kulturinsikter och favoritartiklar varje vecka.
