Den senaste tidens debatt kring EU:s klimatlagstiftning har väckt starka reaktioner, särskilt med tanke på de nya förslagen som riskerar att underminera tidigare åtaganden. Ursula von der Leyen, ordförande för EU-kommissionen, har tidigare drivit på för en ambitiös och fossilfri framtid. Men nu ser det ut som att de konservativa partierna, inklusive von der Leyen, är beredda att vattna ur dessa mål.
Enligt tidigare beslut skulle alla nya bilar som säljs från och med 2035 vara helt utsläppsfria. Nu tyder mycket på att dessa planer kan komma att rivas upp, något som många anser vara fullständigt oacceptabelt. Det framstår som en kortsiktig lösning som bara skjuter upp nödvändiga förändringar, vilket riskerar att försena omställningen till mer miljövänliga alternativ.
Det är ingen hemlighet att europeiska bilföretag ser den nödvändiga omställningen som en fråga om överlevnad i en allt mer konkurrensutsatt marknad. Volvo Cars är en av de tillverkare som uttryckt oro över denna utveckling. Deras presschef, Kristin Boldemann Wester, påpekar att en sådan förändring kan ”undergräva Europas konkurrenskraft under många år”.
Ändringen av förslaget från EU-kommissionen har hyllats av vissa politiska grupper, som menar att det ger mer ”flexibilitet” för tillverkarna. I Sverige har flera politiker från Kristdemokraterna argumenterat för detta, och påpekat att en helt elektrifierad fordonsflotta skulle öka sårbarheten för kinesiskt inflytande. Detta resonemang missar dock en viktig aspekt: beroendet av rysk olja och gas är minst lika problematiskt.
Bilar står för 16 procent av EU:s totala utsläpp och att sänka kraven på nyproducerade fordon kan få allvarliga konsekvenser för klimatet. Det är därför oroande att se hur vissa svenska politiker hejar på dessa beslut, istället för att fokusera på en hållbar och långsiktig strategi för omställning.
Det är uppenbart att det är dags att tänka längre fram än bara nuet. Att rädda bensinbilarna kan verka som en kortsiktig lösning, men det riskerar att kosta oss dyrt i framtiden.
