EU driver på en nedläggning av svenska vattenkraftverk genom sina vattendirektiv. Kritiker hävdar att svenska myndigheter överimplementerar dessa krav, vilket kan leda till ett produktionsbortfall motsvarande ett större kärnkraftverk.
Sverige har länge varit Europas största producent av vattenkraft, en grundpelare för landets elsystem. Men med de pågående omprövningarna av vattenkraftverken ökar oron för att denna stabilitet är på väg att undermineras. Hittills har omkring hälften av de anläggningar som fått beslut valt att stänga ner istället för att genomföra ombyggnationer, vilket branschföreträdare beskriver som en utveckling utan motstycke i andra länder.
Gustaf Hellström, ordförande för Svensk Vattenkraftförening, påpekar att svenska myndigheter har satt ribban för god ekologisk status högre än nödvändigt. Han förklarar: ”Myndigheterna kräver att vattendragen i princip ska återställas … tillbaka till före medeltiden.” Hellström betonar att föreningen är för miljöåtgärder, men anser att det måste göras avvägningar mellan miljönytta och andra samhällsnyttor.
Som jämförelse nämner han Norge, som inte behöver följa direktiven från Bryssel på samma sätt men ändå tillämpar liknande regelverk. Där bygger man ut sin vattenkraft medan Sverige river ner.
Riskerna sträcker sig nu även till de större älvarna. I Klarälven varnar lokalpolitiker för att stränga krav enligt EU:s Natura 2000-planer kan göra det omöjligt att fortsätta driften vid flera anläggningar. Kraftbolaget Fortum har signalerat att de nya villkoren kan påverka driften vid det stora verket i Höljes, vilket kan resultera i ett tapp av över 0,7 TWh per år.
Den småskaliga vattenkraften, som producerar energi likvärdig med ett större kärnkraftverk, står nu på spel. Hellström framhäver att vattenkraftens förmåga att snabbt justera produktionen är avgörande, särskilt när vindkraften är oförutsägbar.
För att möta dessa utmaningar avsattes initialt tio miljarder kronor i en fond för att täcka ägarnas kostnader, men branschen uppskattar nu att de direkta åtgärderna kan kosta mellan 30 och 50 miljarder kronor. Om man inkluderar administrationskostnader och rättsprocesser kan totalsumman överstiga 100 miljarder kronor.
Trots dessa krav går arbetet framåt långsamt, med ett fyrtiotal avgjorda mål de senaste åren och tusentals kvarstående ärenden. Hellström varnar för att orimliga krav riskerar att fördröja projektet ytterligare och att de pengar som skulle användas för omställning istället går till rättsliga processer.
Orosmolnen hopar sig över den planerbara kraft som Sverige riskerar att förlora, vilket kan få allvarliga konsekvenser för elsystemets stabilitet. EU:s Natura 2000-direktiv har dessutom fått kritik för sina negativa effekter på skogssektorn i Sverige.
