Nyligen rapporterat: Mellan 600 000 och 1 000 000 svenskar upplever diskriminering årligen, men få vågar anmäla, och lagen räcker inte för att ge dem rättskydd. Det visar Diskrimineringsombudsmannens (DO) senaste rapport som släpptes under november.
Antalet anmälningar till DO har mer än fördubblats sedan 2015. Under 2025 lämnades 4 442 anmälningar in, vilket är en dramatisk ökning från 1 843 anmälningar 2015. De flesta handlar om diskriminering på grund av funktionsnedsättning (2 177 fall) och etnicitet (1 570 fall), två grupper där utsattheten ökat kraftigt.
Unga kvinnor och personer födda utanför Europa hårt drabbade
Rapporten visar att unga kvinnor i åldern 16-29 år är särskilt utsatta, liksom personer födda utanför Europa. Många av dem upplever diskriminering i arbetslivet, ofta i samband med rekrytering eller på arbetsplatsen. Varje år utsätts dessutom över 150 000 personer för sexuella trakasserier, främst unga kvinnor, men få väljer att anmäla detta.
Lagen täcker inte all diskriminering – kritisk brist lyfts fram
Trots ökningen av anmälningar understryker DO att diskrimineringslagen inte omfattar alla verkliga situationer. En betydande brist är att lagen inte skyddar mot diskriminering från så kallade tredjepart, alltså personer som inte är anställda på arbetsplatsen, som exempelvis kunder eller vårdtagare. Det innebär att butikspersonal eller vårdpersonal inte kan anmäla diskriminering från kunder eller patienter.
Vidare saknas heltäckande skydd inom delar av myndighetsverksamhet. Exempelvis omfattas inte viss diskriminering från polis eller tull av lagen, vilket skapar rättsliga luckor och lämnar utsatta utan skydd. DO kräver därför en utökad lagstiftning som täcker dessa viktiga områden.
”Diskrimineringen är utbredd i samhället och utgör ett stort samhällsproblem. Det är tydligt att samhällets nuvarande insatser inte räckt till för att vända utvecklingen i en positiv riktning”, konstaterar Diskrimineringsombudsmannen.
Diskriminering i vardagen och offentliga miljöer
Förutom arbetslivet är diskriminering vanlig inom utbildning, kollektivtrafik och offentlig verksamhet. Många anmälningar rör även dessa områden, där diskriminering på grund av kön och ålder är frekvent. Särskilt allvarligt är att diskriminering från offentliga institutioner ibland faller utanför lagens räckvidd, vilket försvårar kampen mot orättvisor.
Vad händer nu?
Med den stigande diskrimineringsstatistiken och brister i lagstiftningen pekar DO på behovet av kraftfullare åtgärder från flera aktörer i samhället. Tydligare regelverk och ökade resurser för att stödja drabbade är avgörande för att göra diskrimineringslagen mer effektiv i verkligheten.
Dagens rapport väcker frågan om hur Sverige kan leva upp till principen om alla människors lika värde när så många upplever diskriminering utan rättsligt skydd. Vi följer utvecklingen noggrant.
