Den förvirrande blandningen mellan ”och” och ”att” i svenskan är långt ifrån ett nytt fenomen. Språkvårdsexperten Anders Svensson förklarar att både orden ofta uttalas likadant som ”å” i tal, vilket skapar missförstånd både muntligt och i skrift.
En läsare uppmärksammar att felaktiga utbyten mellan ”och” och ”att” hörs ofta i radio och TV, där meningen rent grammatiskt kräver ”att” men istället uttalas ”och”. Svensson bekräftar att detta uttal inte är en ny företeelse. Redan 1903 förklarade Svenska Akademiens ordbok att det korrekta uttalet ”at” lät konstigt och att ”å” var helt dominerande i vardagligt tal.
Det är viktigt att skilja på två roller för ”att”: som infinitivmärke före verb (”att ta”) uttalas nästan alltid ”å”, medan det som subjunktion mellan huvudsats och bisats uttalas ”att”. Denna skillnad suddas dock ofta ut i talspråk och leder till förväxling med samordningskonjunktionen ”och”.
Den språkliga sammanblandningen är inte bara modern utan historisk – exempel finns t.o.m. i ”Legenden om Sankta Anna” från 1400-talet. Där användes ”oc” som motsvarighet till dagens ”och” eller ”att”, vilket visar hur länge språket har burit på denna oklarhet.
Språkvårdens tydliga råd – håll isär användningen
Språkvårdare har länge försökt belysa vikten av att hålla isär ”att” och ”och”. I 1973 års utgåva av ”Riktig svenska” framhöll Erik Wellander att samma uttal skapar tveksamhet i skrift och rekommenderade att i skrift alltid använda ”att” i funktion som infinitivmärke. Den rekommendationen gäller än i dag och undviker missförstånd.
Anders Svensson på Språktidningen poängterar att trots flera hundra år av språklig variation, är det smartast att följa denna etablerade regel för att undvika förvirring i både tal och skrift.
Språkliga innovationer och nyskapande uttryck
Utöver debatten om ”att” och ”och” kommenterar språkexperter även nya språkliga uttryck i svenskan. En läsare undrar över uttrycket ”ljugit som en bäver”. Språkvårdare menar att detta är en kreativ nybildning, då bävrar vanligtvis inte kopplas till lögner, till skillnad från etablerade uttryck som ”ljuga som en häst travar”.
En annan fråga om ordet ”rekordsen” förklaras med att svenska språket är flexibelt och kan skapa nya ordkombinationer. Även om ”rekordsen” inte finns i ordböcker, används det frekvent i media, vilket gör att det kan anses existera i praktiken.
Vad betyder det här för dig som svensk användare?
Dessa språkfenomen visar att svenskan är både levande och föränderlig.
Att uttalet påverkar skrift kan vara en fallgrop för många, särskilt i formellt språkbruk, men det är också ett uttryck för ett naturligt språkligt flöde som pågått i århundraden. För den som vill kommunicera tydligt idag är det bäst att hålla isär ”att” och ”och”, inte minst i skrift.
Fler spännande och aktuella språkfrågor kan du följa i Språktidningen och via Språkrådets frågelåda.
Anders Svensson, Språktidningen: ”Denna sammanblandning är en del av vårt språks utveckling och har funnits i över 600 år”
