Samanta Schweblins nya novellsamling skapar oro över barns säkerhet och funktionsvariation

Författaren Samanta Schweblin släpper en ny novellsamling som just nu väcker stark känsla av oro bland läsare och kritiker i både Sverige och Argentina.

Kärnan i textmassan är det osäkra mellanrummet – det ”räddningsavstånd” mellan vuxna och lekande barn – där varje steg i föräldrarnas vakande kan avgöra om olyckan inträffar eller ej. Samtidigt skildras barn som är funktionsvarierade, vilket förstärker nervositeten och frågorna kring hur nära vuxenvuxen verkligen måste vara.

Osäkerheten kring föräldrars ansvar ökar dramatiken i samlingen

Recensenten Kristoffer Leandoer kommenterar att Schweblins berättelser inte förklarar varför olyckor och faror sker, utan fokuserar på “hur” – vilket skapar en påtaglig oro som biter sig fast hos läsaren. ”Oron är närvarande, och det är just oseendetet mellan det normala och det godtyckliga i föräldraskapet som ger novellsamlingen dess styrka”, säger Leandoer.

Begreppet räddningsavstånd, hämtat från boken som först kom på svenska 2016, används för att räkna ut hur nära en vuxen måste vara ett lekande barn för att hinna agera vid fara – men ju mer barnens rörelseförmåga ökar, desto svårare blir det att definiera denna gräns. Situationen blir ännu mer komplex när barn är funktionsvarierade, vilket är ett centralt tema i Schweblins nya samling.

Vad betyder det här för svenska föräldrar i vardagen?

Att föräldrar känner stark oro är något som berör många i Sverige i dag, där frågan om barnsäkerhet och inkludering av funktionsvarierade barn är på tapeten. Schweblins texter belyser en gemensam rädsla som sträcker sig bortom geografiska och kulturella gränser – rädslan för att inte kunna skydda sina barn tillräckligt.

Den aktuella novellsamlingen och dess teman får läsare att ifrågasätta vardagsrutiner och synen på vad som är normalt i föräldraansvaret. Frågan om räddningsavståndets längd – om det alls kan fastställas – är en utmaning som många föräldrar i Sverige känner igen.

Novellsamlingen driver debatten vidare om barns säkerhet och vuxnas ansvar

Med sina skarpa skildringar och existentiella frågeställningar befäster Samanta Schweblin sin position som en av dagens mest angelägna röster i litteraturen, både globalt och i Sverige. Hennes förmåga att skapa en kall, klaustrofobisk stämning där familj och föräldraskap prövas i grunden gör samlingen till ett måste för alla som vill förstå modern familjeoro och barns olika behov.

Nu väntar många läsare och kulturkritiker med spänning på hur den här boken kommer att påverka samtidsdebatten om barnsäkerhet och inkludering i Sverige – ett ämne som bara blir viktigare i takt med att världen blir mer komplex.

Samanta Schweblins