Enligt Charlie Karlsson, professor emeritus i nationalekonomi, adresserar Socialdemokraternas senaste förslag om att motverka boendesegregation genom att skapa ”blandade städer” inte de grundläggande orsakerna till segregation i Sverige. I en debattartikel i Göteborgs-Posten varnar han för att denna lösning riskerar att förvärra den redan ansträngda bostadsmarknaden.
Karlsson framhäver att idén om att blanda olika bostadstyper och upplåtelseformer är en ytliga lösning på ett djupt liggande ekonomiskt problem. Han konstaterar att även om stadsdelar kan verka mer socialt blandade på pappret, kvarstår de underliggande mekanismerna som driver segregationen.
Enligt honom sorterar människor sig själva på bostadsmarknaden baserat på faktorer som inkomst, tillgång till arbete, skolor och trygghet. Familjer med högre inkomster väljer oftast att bo i områden med goda skolor och låg brottslighet, medan de med lägre inkomster söker sig till billigare bostäder i mindre attraktiva stadsdelar.
Karlsson pekar på att detta skapar en marknadssortering som är djupt rotad i det urbana systemet. Han påpekar att även om hyresrätter och bostadsrätter blandas, kommer de ekonomiska skillnaderna mellan hushållen att kvarstå, vilket innebär att närhet inte garanterar integration.
Vidare varnar han för att tvingande krav på kommuner att inkludera både ägarboenden och hyresrätter i nya bostadsprojekt kan leda till minskad lönsamhet för byggföretag. Detta kan i sin tur resultera i färre byggda bostäder och en ännu större bostadsbrist.
Karlsson betonar att för att effektivt minska segregation, måste politiken fokusera på de underliggande ekonomiska klyftorna snarare än att bara förändra bostadsformernas sammansättning. Han föreslår tre centrala åtgärder: öka bostadsutbudet i attraktiva områden, förbättra skolor och kollektivtrafik i utsatta områden samt genomföra breda utbildnings- och arbetsmarknadsreformer för att minska inkomstklyftorna.
Avslutningsvis understryker han att Socialdemokraterna erkänner segregationen som ett hot mot både social sammanhållning och ekonomisk stabilitet, men att de missar målet genom att tro att planeringsåtgärder kan lösa ett ekonomiskt problem. Den föreslagna ”blandade staden” kan vara en övertygande politisk slogan, men riskerar att avleda uppmärksamheten från den verkliga utmaningen att skapa en samhällsstruktur där alla hushåll, oavsett inkomst, har frihet att välja sitt boende.
