Det är snart dags för skolor att sätta betyg och vi vet redan att många kommer att vara missnöjda. Detta gäller elever som hoppats på ett högre betyg i exempelvis matematik, eller de som känner sig orättvist bedömda av sina lärare. Dessa besvikelser är en del av livet, men hur vi bemöter dem är avgörande.
Frågan är om man ska uppmuntra den besvikna att arbeta hårdare eller bekräfta deras känslor av orättvisa. Det senare alternativet kan kännas mer bekvämt, men det leder sällan till verklig förbättring. Denna dynamik blev tydlig i riksdagen där Romina Pourmokhtari, klimat- och miljöminister, svarade på en fråga från Katarina Luhr från Miljöpartiet om Sveriges fallande placeringar i Germanwatchs årliga klimatrankning.
Sverige har rasat från första plats i klimatarbetet 2021 till plats 13 nu, och i kategorin klimatpolitik har vi sjunkit från plats 2 till 36. Pourmokhtari ifrågasätter dessa jämförelser och menar att Sverige inte har sämre klimatpolitik än några av världens största utsläppare. Denna ståndpunkt kan ifrågasättas, särskilt med tanke på det markanta ökandet av utsläpp under Tidöregeringen.
Det är också värt att nämna att det finns en risk att den nuvarande politiken hindrar oss från att nå nationella och EU-mål, vilket är centralt för att uppnå en hållbar framtid. Om regeringen verkligen vill förbättra sitt betyg på klimatpolitiken, borde den ta till sig av det som Liberalerna uppmanar skolungdomar att göra: lägga i en extra växel för att höja sina prestationer.
Att arbeta hårdare kan vara mindre tilltalande än att ifrågasätta betygssystemet, men det är en nödvändig väg för att verkligen klättra i betygsskalan. Det handlar om att ta ansvar för framtiden och vara beredd att förändra sitt tillvägagångssätt för att uppnå bättre resultat.
