Den svenska regeringen meddelade den fredag som föregick julafton att biståndet till de fattigaste i världen kommer att minskas med fyra miljarder kronor. Denna nedskärning påverkar kärnstödet till FN:s utvecklingsprogram, UNDP, som kommer att reduceras från 516 miljoner till 40 miljoner kronor. Det är fortfarande oklart var Sida exakt kommer att göra sina nedskärningar, men det har redan påbörjats en utfasning av biståndet till länder som Bolivia, Liberia, Mozambique, Tanzania och Zimbabwe.
Den brutala nedskärningen kommer att få allvarliga konsekvenser för många människor, och det är troligt att vissa kommer att drabbas så hårt att deras liv sätts på spel. Det väcker frågor om vad ministrarna egentligen känner inför sina beslut. Känner de stolthet över de åtgärder de vidtar, eller är de medvetna om de mänskliga konsekvenserna som följer?
Politik handlar ofta om ekonomi, vilket är en sanning som bekräftas i detta fall. Fördelningen av resurser och makt utgör politikens kärna. Ju mer jämlikhet som eftersträvas, desto mer lutar politiken åt vänster. Omvänt, ju mer åt höger man går, desto ojämlikare blir samhället. Att skära ner biståndet till de fattiga är därför ett klassiskt exempel på högerpolitik.
Men bör inte politik också vara en fråga om moral? Under julen brukar vi ge gåvor, inte bara till våra nära och kära utan även till dem i nöd. Tidigare har givmildhet under julen betraktats som en dygd, särskilt av borgerliga värderingar. Vad säger då detta beslut om den moral som ligger bakom att minska biståndet med fyra miljarder kronor?
Detta beslut återspeglar inte bara regeringens prioriteringar utan också hur vi som samhälle värderar de mest utsatta. Det handlar inte om Benjamin Dousas egna pengar, utan om våra gemensamma skattepengar. Vår julklapp till de allra fattigaste i världen för 2025 blir mindre hjälp, vilket sätter fokus på behovet av att återigen tänka på de som har minst.
