Regeringen meddelade fredagen innan julafton att biståndet till de fattigaste nationerna i världen kommer att minskas med fyra miljarder kronor. Detta beslut innebär en drastisk nedskärning av kärnstödet till FN:s utvecklingsprogram, där bidraget sänks från 516 till 40 miljoner kronor. Det är oklart hur Sida kommer att hantera den totala nedskärningen.
Under de senaste veckorna har biståndet till länder som Bolivia, Liberia, Moçambique, Tanzania och Zimbabwe redan börjat fasas ut, vilket innebär att många människor kommer att drabbas hårt av dessa förändringar. Det finns en risk att vissa av dem som påverkas av beslutet kommer att förlora livet som en direkt följd av minskat stöd.
Det är värt att reflektera över vad ministrarna tänker när de fattar sådana beslut. Känner de någon stolthet över sina val i ljuset av traditioner som Karl-Bertil Jonssons julafton, där givmildhet och omtanke för andra vanligtvis är i fokus? Politiken handlar ofta om ekonomi, vilket är en sanning som är svår att bortse ifrån. Ju mer jämlikhet som eftersträvas, desto mer lutar politiken åt vänster, medan en politik som gynnar ojämlikhet tenderar att vara mer högerorienterad.
Att skära ner biståndet till de mest utsatta är därför en åtgärd som signalerar klassisk högerpolitik. Men borde inte politik även handla om moral? Under julen är det vanligt att ge gåvor, inte bara till närstående utan också till de som befinner sig i svåra situationer. Det känns som en motsägelse när ett sådant stort belopp som fyra miljarder kronor dras tillbaka från biståndet till de mest behövande. Vad säger det om vårt samhälle och våra värderingar?
Det som diskuteras här är inte pengar som tillhör Benjamin Dousa, utan snarare skattebetalarnas medel. Vår julklapp till de fattigaste i världen 2025 blir därmed mindre hjälp. Det är en situation som kräver eftertanke och engagemang från alla oss.
