Iran har sedan slutet av december 2025 upplevt omfattande och intensiva protester, som har utvecklats från ekonomiska krav till en mer omfattande politisk kritik av regimens styre. Dessa protester inleddes i Teherans basarområden där handelsmän stängde sina butiker för att protestera mot den kollapsande ekonomin och den kraftigt fallande valutan.
Protestvågen utlöstes när den iranska rialen tappade rekordmycket i värde gentemot den amerikanska dollarn, vilket i sin tur har förstärkt inflationen och drivit upp priserna på livsmedel och andra nödvändigheter. Den svåra ekonomiska situationen, präglad av hög inflation och en svag valuta, fick många småföretagare och basarhandlare att stänga sina verksamheter den 28 december, vilket blev startskottet för de nuvarande protesterna.
Från att ha handlat om ekonomiska krav, som stabilisering av valutakursen och sänkta priser, har demonstranterna snabbt breddat sin agenda både geografiskt och politiskt. Under de senaste dagarna har protesterna fortsatt att sprida sig över stora delar av landet, med sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i flera städer.
Enligt rapporter har minst 10 personer dött i samband med protesterna, och över hundra har gripits i olika provinser. Protesterna har spritt sig till mer än 100 platser i minst 22 av Irans 31 provinser. Säkerhetsstyrkor har använt tårgas och ibland skarp ammunition för att försöka skingra demonstranterna, som ropar slogans som kritiserar landets system och ledarskap.
En bild som har gått viral, där en ensam demonstrant blockerar säkerhetsstyrkorna i Teheran, jämförs med den ikoniska ”Tank Man”-bilden från Kina och har blivit en symbol för motståndet på sociala medier.
Internationellt har protesterna också väckt reaktioner. USA:s president Donald Trump har varnat för att USA är ”locked and loaded” för att skydda demonstranter om de skulle attackeras, medan iranska tjänstemän anklagat USA för att blanda sig i landets interna angelägenheter. Samtidigt har de iranska myndigheterna uttryckt sin vilja att föra dialog med protestledare och har genomfört förändringar i den ekonomiska ledningen, inklusive utnämningen av en ny chef för centralbanken i ett försök att lugna marknaden.
Analytiker beskriver de pågående protesterna som ett uttryck för djupare och mer långvariga systemproblem i Iran, snarare än enbart en spontan reaktion på valutans fall. Det är anmärkningsvärt att missnöjet nu omfattar betydligt fler samhällsgrupper än tidigare, där inte bara basarhandlare och småföretagare deltar, utan även universitetsstudenter och andra delar av medelklassen. Deltagandet ses som ett tecken på att frustrationen är djupt rotad i samhället.
Trots det breda engagemanget framhåller flera analytiker att protesterna saknar en tydlig ledargestalt eller en samlad oppositionell front. I kontrast till tidigare protestvågor finns det för närvarande ingen enskild person eller organisation som tydligt leder rörelsen. Enligt bedömare gör detta ett snabbt regimskifte mindre sannolikt, men det innebär också att myndigheterna har svårare att slå ner protesterna genom att gripa eller neutralisera enskilda ledare.
